Justin fick panik och visste inte vad han skulle göra.

"Chantelle, du får inte svimma nu!" Han skakade om henne lätt. Hon gurglade till lite och hennes ögonlock fladdrade till lätt. Han suckade lättad ut. Hon var inte helt borta - än. Vad skulle han göra nu? Leta upp Molly? Han orkade inte göra det. Chantelle behövde antagligen bara komma hem och sova. Men han visste inte vart hon bodde någonstans!

 Han lyfte försiktigt upp henne i sin famn. Hon såg så ömtålig ut. Allt var hans fel. Det var Justin som hade bjudit med henne på den här jävla festen från början! Det var bara hans fel.... Justin började gå långsamt på vägen. En taxi mötte upp honom och han stannade den. Han sa sin address och chauffören nickade. Chantelle låg med huvudet på sidan av fönstret. Justin böjde sig fram och smekte bort håret som låg över hennes hår. 

 När de var framme gav han chauffören dricks och han lyfte upp Chantelle. På något sätt lyckades han låsa upp dörren och bära upp Chantelle för trappan. Han gick in i gästrummet och la ned henne försiktigt på sängen. Han smekte henne över kinden och sen släckte han lampan och gick ut.

 

 Chantelle vaknade och kände hur det dunkade i huvudet. Hon hade världens värsta huvudvärk. Hon grimaserade och öppnade ögonen. Men så fort hon såg en strimma ljus blixtrade det till i hennes huvud. Hon kunde inte öppna ögonen! Det gjorde ont att se ljuset. Chantelle la en hand över hennes ögon och stönade. Då märkte hon hur obekvämt det var. Hon hade något kort och tight på sig. Hon lyfte bort handen och försökte återigen öppna ögonen. Hon kisade och tittade runt. Det hon såg var att persiennen var neddragen, ändå var det ljust. Det andra var att persiennen inte var hennes egen. Det var inte ens Mollys. Vart var hon någonstans? Hon försökte förtvivlat komma ihåg gårdagen, men det var som ett tomt hål i hennes huvud. Vad hade hänt? Hon kom ihåg att hon hade varit hemma hos Molly...de hade fixat sig och sedan gått på ... en fest? Det hade fortfarande inte klarnat upp i hennes huvud. Hon öppnade ögonen helt. Rummet var stort och ljust med vita väggar. Sängen var enorm. Hon hade en svart klänning på sig. Hon sträckte på sina muskler och satte sig upp. Det snurrade runt runt runt. Huvudet höll på att sprängas. Hon tittade åt sidan och på sängbordet låg det ett glas vatten, bredvid en ipren och en alvedon. Hon antog att de var hennes, men även om det inte varit det hade hon tagit det ändå.

  När Chantelle svalt tabletterna svingade hon benen över sängkanten. Det gick bra ända tills hon stod på sina ben. Det vinglade till och hon tog tag i väggen framför henne för att kunna hålla balansen. Hon såg en dörr och öppnade den - det var en badrumsdörr. Hon vinglade fram till handfatet och tittade upp till spegeln.

 Hon drog in luft snabbt. Chantelle såg ut som ett vrak! Sminket var alldeles svart runt hennes ögon och det ledde ner ända till hennes kinder. Håret var som ett fågelbo, det såg omöjligt ut att borsta ut. Ögonen var lite blodsprängda. Hon såg ut som ett levande lik! Hon mötte sin blick i spegeln och tog djupa andetag. Hon skvätte vatten på hennes ansikte och tog bort lite smink runt hennes ögon. Nu såg det lite bättre ut.

 

  Hon klev ut ur badrummet och öppnade en annan dörr. Det var en lång korridor framför henne. Det kom ljud från något som lät som ett kök och det doftade pannkakor. Hon var beredd att springa om en främling dök upp i detta hus. Plötsligt kände hon igen korridoren. Det var...hemma hos Justin! Hon andades ut. Men vadtusan gjorde hon här? Chantelle gick nerför trappan och in i köket. Justin stod och stekte pannkakor. Det kändes helkonstigt.

"Hej." sa hon och fick knappt ut ett normalt ljud. Hennes röst var raspig och halsen torr som öken. Justin vände sig om.

"Godmorgon", svarade han och log försiktigt. Hon kliade sig på bakhuvudet.

"Eh, får jag fråga varför jag vaknade i ett okänt rum?" sa hon osäkert. Han skrattade lågt.

"Det blev en ganska vild kväll för dig igår."

"Vad menar du?"

"Du drack och dansade. Tillslut blev du så full att du svimmade." Hans leende försvann. "Jag ville inte lämna dig helt ensam."

"Tog du hand om mig?" frågade hon förvånat.

"Klart jag gjorde. Jag bryr mig om dig." sa han och Chantelle log. Fjärilar dök upp i hennes mage och virvlade runt. Hon kände sig snurrig, men det var inte på grund av huvudvärken. Ögonblicket stördes när det började lukta bränt. 

"Pannkakan!" sa Chantelle och Justin kom tillbaka till verkligheten. Han vände på pannkakan som var svart. Båda två skrattade.

 

 De åt pannkakorna till frukost och pratade med varandra. Det var mysigt att vakna hemma hos Justin. Äta frukost tillsammans, det kändes så rätt! Som att det var helt normalt, att det alltid hade varit så. 

"Din väska ligger i hallen, du kanske vill kolla om du fått sms eller något." sa Justin när de ätit färdigt och lagt allt i diskmaskinen. Chantelle gick ut i hallen och såg hennes väska på en byrå. Hon tog upp den och öppnade. Hon kollade mobilen. 16 missade samtal och 18 sms?! De flesta var från Molly, några från Rosa och några från..hennes föräldrar? Varför hade de ringt henne? De brukade inte ringa när de var på jobbresor.. Stackars Molly! Chantelle kom på att Molly hade varit tvungen att gå hem ensam. Hon hade väl inte en aning om var Chantelle befann sig. Alla andra fick vänta. Hon slog Molly's nummer av vana och la luren mot örat. Molly svarade efter en och en halv ringsignal.

"Hallå?" svarade hon och lät uppjagad.

"Molly, det är Chantelle."

"Herregud Chantelle, vi har varit så oroliga! Jag visste inte var du var och jag ringde och letade men du var borta och du svarade inte, jag hade ingen aning om var du var och jag fick panik och....." Hon hämtade andan och Chantelle hörde att hon grät.

"Vad menar du med att 'vi' har varit så oroliga? Molly, det är bara du som visste att jag var på festen!" Det blev knäpptyst i luren.

"Jag är ledsen, Chantelle." viskade Molly. Chantelle's hjärta började slå i hyperfart.

"Vad menar du?"

"Jag....jag hade ingen att prata med. Jag kunde inte leva med att jag inte visste vart du var.... Jag ringde Rosa." Chantelle stammade.

"D-du gjorde vad?" skrek hon. "Molly, nej! Varför då? Du vet att hon pratar med mina föräldrar på en gång!" Chantelle hade panik och gick runt i hallen. Justin dök upp i dörren till köket.

"Förlåt, Chantelle!" sa Molly fortfarande ynkligt. Chantelle la på luren. Hon tittade på smsen. Högst upp var ett sms från hennes pappa. Det stod:

'Vi är påväg hem.'

    Det kunde bara betyda en sak. Chantelle's liv var över.

---

Chantelle's föräldar är påväg hem! 

omagasssh! ;o 

det verkar inte så hemskt, men nu får ni veta hur hennes föräldrar verkligen är ....... 

btw så är jag hemma nu, saknat mig? :')