kan inte fatta att vi är på kapitel 10 redan! :o

och Chustin har inte hänt än ;)

jag drar ut på det så länge jag klarar av det, haha......

---

  Det Chantelle inte haft en tanke på var att hon skulle vara ensam i skolan på måndagen om hon inte var vän med Molly. Molly var hennes enda vän i skolan.. Hon kände sig totalt ensam när hon gick i korridorerna. När hon mötte Molly klarade Chantelle inte av att titta på henne. Det var för att hon saknade henne. Chantelle saknade Molly jättemycket, och det hade knappt gått två dagar. 

 På lunchen var det jobbigast. Molly satt vid ett bord tvärsöver matsalen, och Chantelle satt på andra sidan. Det var inte kul att sitta helt ensam och äta sin mat. Plötsligt ställde sig någon framför henne.

"Är det ledigt här?" frågade Justin. Chantelle log och nickade.

"Ta för dig, bara."

"Tänkte att jag kunde sitta här idag." Chantelle nickade igen. "Varför sitter inte du och Molly tillsammans?" frågade Justin, inte nyfiket utan lite oroligt. Varför skulle han oroa sig över Chantelle?

"Vi är inte direkt bästavänner just nu.." svarade Chantelle nedlåtet. "Fast jag saknar henne." Justin tänkte efter.

"Men varför är ni osams? Är det på grund av det som hände i lördags?" Chantelle suckade, det verkade som att allt var hennes fel. Hon skulle inte klantat till sig så mycket. Då hade hon och Molly varit vänner som vanligt, och Chantelle's föräldrar hade inte blivit arga på henne.

"Ja, hon gjorde så att mina föräldrar kom hem och nu har jag utegångsförbud i två veckor." sa hon surt.

"Aoch." Justin såg förvånad ut. "Jag har aldrig haft utegångsförbud, mina föräldrar bryr sig inte ett skit om vad jag gör. Skulle säkert kunna hoppa från ett höghus, de skulle bara fortsätta jobba..."

"Det tror jag verkligen inte." sa Chantelle och log mot Justin. Hennes medlidande för honom ökade.

"Jag tror Molly gjorde det för att hon var orolig för dig. Det var bara för att hon inte ville att du skulle råka illa ut." Justin log och fortsatte. "Dessutom kunde det hänt något, jag menar, jag kidnappade dig trots allt..." sa han och blinkade.

"Ja, men du gjorde det för att du inte ville att något som skulle hända, och inget hände." 

"Molly tyckte samma sak, och när hon inte hittade dig för att jag tagit dig så blev hon rädd och sökte hjälp." sa Justin allvarligt. Chantelle funderade. Han hade faktiskt rätt, med allting.

"Du har rätt. Jag borde prata med henne...." Han nickade långsamt. "Hur ska vi göra med extra-lärandet då?" frågade Chantelle sedan.

"Jag får plugga själv, haha. Ska jag vara ärlig har jag mer koll på läxor och prov nu, jag brukar plugga i en timme efter skolan. Redan märker jag resultat."

"Duktigt, jag är väldigt imponerad, Bieber." sa Chantelle och de båda skrattade.

"Tack, Ms.Child." sa Justin och lät som en liten unge och de skrattade igen, ännu mer. Folk började vända sig om och titta på Justin och Chantelle. Alla var väl förvånade. Chantelle, skolans oskyldiga tjej, och Justin, skolans player/wild guy satt tillsammans, ensamma vid ett bord. Molly tittade också på dem. Hon såg väldigt sårad ut. Chantelle reste på sig.

"Jag har lektion om tio minuter, see ya, Bieber."

 

  Chantelle hade gått runt i sitt rum en timme och funderade på om hon skulle ringa Molly eller inte. Hon ville rädda deras vänskap innan det gick för lång tid, desto snabbare desto bättre. Men hon hade ingen lust att ringa henne. Chantelle fick inte gå någonstans heller, det var det som var så irriterande. Tillslut lyfte hon mobilen och skulle precis skriva ett sms. 

"Chantelle, Molly är här. Så länge ni inte försvinner från detta hus får du prata med henne." sa Chantelle's mamma utanför dörren. Dörren öppnades och Molly kom in.

"Jag vill bara förklara...." Chantelle log och kramade om sin bästavän.

"Det behöver du inte, jag vet redan." Molly kramade om Chantelle hårt tillbaka.

"Är det säkert? Jag ville bara ... jag trodde jag skulle förlora dig." Molly började gråta.

"Molly, du är min bästavän och jag älskar dig, du kommer aldrig bli av med mig." sa Chantelle.

 

  Senare den kvällen satt Molly och Chantelle i sängen och pratade. De pratade om allt under, ovanför, emellan och vid sidan om.

"Justin Bieber alltså... ni verkar ha fått en väldigt fin vänskap." retades Molly. "Det såg åtminstone ut så."

"Lägg av, vi är bara vänner!" sa Chantelle och rodnade.

"Hah, skulle inte tro det, du rodnar! Det är ett tecken." ropade Molly ut.

"Sch!" skrattade Chantelle. "Men jag måste erkänna att jag kanske tycker om honom lite...som en vän!" sa hon och flinade.

"Försök överntala mig och intala dig vad du vill, men jag tror att innerst inne vet du att du önskar att det var mer." sa Molly och log. De skrattade tillsammans, men Chantelle visste att hon var allvarlig, och att hon kanske även hade rätt..

---

well, ni fick ett till kapitel!

wohoooooo go malene, go malene :D

jag hoppas att jag hinner skriva fler kapitel till imorgon, lördag & söndag...

blev riktigt stressigt idag, har haft några nervsammanbrott :o

 

meeeen ni var snälla, så here you go! ;)