---

---

 Chantelle vaknade i sin stora varma säng. Solen strålade in mellan hennes ljusa gardiner. Rummet var upplyst och mysigt. Hon sträckte på sig som en katt och satte sig upp, tog på sig sina rosa tofflor. Allt var underbart. Hon skulle gå någonstans med Justin, hon visste inte vart - men han hade väl koll hoppades hon - de skulle, men med det här vädret kunde det bara bli bra. Chantelle satte sig framför en stor spegel, klickade igång lugn och mysig musik. Hon nynnade lite för sig själv och tog fram hennes smink. Det blev lite rouge och rosa med vit ögonskugga. Lite mascara som gjorde hennes ögonfransar mörkare plus ett ljusrosa läppglans la hon på också. Hon smackade nöjt med läpparna.
Det fick bli en fläta i håret idag, tänkte hon. Chantelle såg blommor i en vas på hennes skrivbord som Rosa hade lagt in åt henne och fick en idé. Hon började fläta in rosorna i hennes bruna hår.
Det blev en kort och sval klänning med jeansjacka över. Hon överöste med smycken och la till en rosa väska. Nu var allt perfekt. Eller tja, nästan, för Chantelle kände hur det knorrade till i magen. Någon knackade försiktigt på dörren till hennes rum.
"Ursäkta, kan jag komma in?" Det var hennes mamma.
"Kom in." Chantelle hade bestämt sig för att vara snäll mot alla idag, även hennes mamma. Hennes mamma bar på en bricka med god frukost. Det var mackor med ost och gurka, juice, ett ägg, och kaffe. Hon la ner brickan på sminkbordet och satte sig på Chantelle's säng. Chantelle blev glad över att hennes mamma hade gjort en ansträngning, för hennes skull.
"Tack, mamma."
"Vad fin du är idag, gumman. Ska du någonstans?" frågade hon mjukt.
"Jag ska träffa min kompis, Justin."
"Jaså, en pojke, där ser man." Chantelle hörde att under hennes mammas sillkeslena röst var det något som blev lite irriterat. Hennes föräldrar tyckte att man skulle vänta med pojkvänner tills man gått färdigt hela skolan, även om Justin inte var hennes pojkvän... Hon rodnade, så var han ändå en kille. Det räckte för att de skulle få fördomar. "Ja, jag hoppas att du har det trevligt. Jag och din pappa ska åka till mina väninnor och hälsa på."
"Du får också ha det kul, mamma." Chantelle's mamma böjde sig ner och gav henne en puss på kinden. Sen gick hon ut ur rummet. Chantelle åt frukosten långsamt, tog vara på varenda tugga. Ingen idé att stressa över någonting.

 

 

"Blundar du?"
"Ja, jag sa för tre sekunder sedan att jag blundade, och även för fyra sekunder sedan!" sa Chantelle och skrattade.
"Men jag måste vara helt säker på att du blundar, annars blir det faktiskt ingen överraskning", muttrade Justin. Han la händerna över hennes ögon för att vara dubbel dubbelt så säker. Han stannade, och Chantelle stannade.
"Vad är det som luktar?" frågade Chantelle och sniffade. Det doftade jättegott! Det doftade sommarblommor...
"Känner du?" frågade Justin ivrigt.
"Mmm.." svarade Chantelle och andades in doften.
"Ett..två....tre!" Justin tog bort sina händer och Chantelle öppnade ögonen."
"Wow...Justin, det är vackert!" sa hon och tittade sig omkring. "Vart är vi någonstans?" frågade hon sen och vände sig om för att titta på honom.
"Det är O'well parken. Jag brukade gå här med mina föräldrar när jag var liten." Det var blommor överallt, i alla möjliga färger. Rosa, lila, gula, röda, hur mycket som helst! För att inte tala om doften, den var underbar. "Jag älskade verkligen det här. När mina föräldrar lät jobbet ta över hela deras liv brukade jag gå hit själv.. När jag var ledsen satte jag mig under eken därborta och skrev låttexter, spelade gitarr för mig själv.." Justin insåg allt han hade sagt och rodnade lite. Men Chantelle tyckte inte alls att det var konstigt.
"Kan du spela gitarr?" frågade hon förvånat. Justin skrattade.
"Faktiskt så kan jag spela gitarr."
"Du måste spela för mig någon gång, snälla!" bad hon.
"Tja, kanske. Jag lovar ingenting..." Chantelle attackerade honom.
"Lova!" Hon hoppade upp på hans rygg och slog honom, inte så att det gjorde ont, men i alla fall.
"Aj, sluta! Jag lovar int...." Chantelle slog honom igen. "Okej, okej! Jag lovar." Han skrattade men blev sen lite mer allvarlig. Chantelle hoppade ner från hans rygg.
"Ska vi vara här hela dagen?" frågade hon.
"Ja, jag tänkte att vi kunde gå runt i parken. Den är väldigt stor, och det finns mycket att visa." sa han och började gå. De kom fram till en liten damm med änder som simmade runt. "Här matade vi änderna. Varje vinter, minst en gång i veckan gick vi hit och matade dem.." Man kunde se på Justin hur hans tankar flög iväg och att de var långt borta. Han hade öppnat sig, på en väldigt kort tid. När han var i skolan eller hemma stängde han in sig i sig själv, men nu... Chantelle tyckte om den här sidan av honom. Den gladare Justin, men även som kunde vara allvarlig och visa riktiga känslor.
Chantelle och Justin vandrade runt i parken och Justin pratade livligt om minnen från när han var liten.
"Där stod jag vid bron, och såg en fisk. Jag blev så intresserad av den att jag lutade mig lite för mycket och föll över kanten." Han började skratta gott och Chantelle hängde på. "Det var pinsamt, men jag ville inte åka hem, och det fanns ingen alternativ såjag gick runt i blöta kläder hela dagen."
Chantelle tittade framför sig. Mitt på en gräsplätt där solen strilade ner mellan ekarna låg en filt på marken. Det fanns småplock med mat och dricka.
"Här, vi ska hitåt." sa han och tog tag i hennes hand. Elektriska impulser gick igenom Chantelle's kropp. Hon kämpade för att inte dra åt sig handen, det blev intensivt. Hon visste inte om han kände det också. När de kom fram till filten drog hon åt sig handen och satte sig ner.
"Har du gjort allt det här?" frågade hon nyfiket. Han nickade. Vilken perfekt dag! tänkte hon medans Justin tog fram tallrikar och ett vinglas. Han hällde upp någon läsk och sen fick hon ta vad hon ville ha från maten. De åt och sa inget speciellt. Det kändes som att inget behövdes bli sagt. Fåglarna kvittrade och vinden susade i öronen, det fanns liksom nästan ingen plats för prat. Man kunde bara sitta där och lyssna på omgivningen, löven som prasslade.

  Plötsligt hörde hon hur Justin började nynna på någon låt. Hon spetsade öronen extra noga och öppnade ögonen för att se honom.
"Justin, du sjunger superbra ju, varför har du inte sagt något?" frågade hon upprört. "Du skulle kunna gå hur långt som helst med din röst!"
"Är du allvarlig? Så bra är jag inte....." Hon suckade.
"Det är du visst!" Justin svarade inte.
Chantelle tog bort tallriken från hennes knä och lutade sig tillbaka. Hon blundade och lyssnade noggrant på allt annat än hennes tankar. Det stod still i huvudet. Hon hörde ett ljud och öppnade ögonen. Chantelle vred på huvudet och såg på Justin. Han hade också lutat sig tillbaka på filten. Blickarna de hade emellan sig vandrade fram och tillbaka tills de fästes ordentligt i deras ögon. Chantelle såg hur Justin's blick vandrade ner till hennes läppar. Hon svalde nervöst och tittade på hans läppar. De var som magneter, de drogs till varandra. Hur mycket de än kämpade emot slutade det med att de var tillsammans. Båda två lutade sig nu framåt mot varandra, och tillslut kunde Chantelle känna Justin's andedräkt mot hennes läppar. De kom närmare och närmare, och tillslut kunde hon känna de försiktigt mot hennes egna. Hon blundade...och rycktes till häftigt av ett ljud från hennes mobil. Hon hade fått ett sms.
Helt plötsligt insåg Chantelle vad som höll på att hända och lutade sig tillbaka igen. Justin tittade besviket ner på filten. Vad höll hon på med? Hon skulle inte ha några pojkvänner föränn och gått ut skolan! Fast, vem var det som hade sagt det? Var det Chantelle eller hennes föräldrar? Men det spelade ingen roll! Justin var en player, hon hade lovat att akta sig för honom. Han ville säkert ändå inte ha henne, utan bara ett ligg. Men han hade varit hur gullig som helst mot henne, allt kanske var lögn.... Nu stod det långt ifrån still i hennes huvud. Tankarna snurrade runt runt och hon blev helt galen. Om hon kunde skulle hon slagit huvudet i nån vägg för att få tyst på det. Hon insåg att solen höll på att gå ner.
"Vi kanske borde gå tillbaka nu, det börjar bli kallt." sa hon stelt.
"Ja, vi kanske borde det." sa Justin lika stelt och de började plocka ihop för att sedan gå hemåt.
Chantelle insisterade att Justin inte behövde följa med henne till dörren, men han gjorde det ändå. När de stod utanför gav hon honom inte ens en kram.
"Tack för idag, det var trevligt." sa hon och gick in och stängde dörren fort. Chantelle gled ner vid dörren och satte sig på dörrmattan. Vad rörigt allt blev.

Hon bestämde sig för att undvika Justin, och inte prata med honom om hon absolut inte var tvungen. Hon skulle glömma allt det som hände och gå vidare.

 det här satt jag uppe och skrev mellan 00.30-02.10 bara för er skull! 
men ni är så gulliga mot mig, så det är värt det!

 

visst är Chustin hur gulliga som helst? och nu ska hon glömma honom! :o

tycker jag är väldigt synd... NI FÅR VÄL SE VAD SOM HÄNDER, MOHAHAHAHAH :D
för att så lätt ger jag mig inte av att plåga er! tills ni BER att de blir tillsammans :D

haha jag bara skojade. inte.

ni hade iaf en nearly-kissing bit i detta kapitel <3