nej, jag har inte övergett er, haha :D

har dåligt samvete över den dåliga uppdateringen,

men när skolan började blev det sjukt mycket helt plötsligt.

har inte haft någon tid alls över, jag är fullständigt allvarlig! :(

ska försöka klämma ut lite ord och lägga ut ett kapitel,

men det kan ta några dagar eller några timmar, det beror

helt på hur det går att skriva...

inspirationen är på noll, haha.

ska nog checka weheartit!

har typ glömt vad jag skrev sist också , haha!

 

men puss & kram sålänge :D

 

 Chantelle hade 2 obesvarade samtal och 4 obesvarade sms. Alla var från Justin. Hon hade jättedåligt samvete över att hon ignorerade honom, men hon visste inte vad hon skulle ta sig till! Att fortsätta smsa med honom kunde ge helt fel signaler. Hon skulle glömma honom... glömma honom, glömma honom! Men varje gång Chantelle slöt sina ögon såg hon Justin framför, han log sitt leende och man såg lyckan i hans ögon. Hon skakade bestämt på huvudet, försökte få bilden raderad. Men hur mycket hon än försökte gick det inte. Chantelle ville ju inte ens glömma honom! Men hon var tvungen. Hon klarade inte av att få sitt hjärta krossat av en player. När hon väl blev kär ville hon ge bort hela sitt hjärta, sin själ och sitt sinne. Men hon kunde inte ge det till en player.

 På måndagen innan skolan skrev hon ett sms tillbaka. "Har varit upptagen sen i lördags, har inte kunnat svara. Förlåt för det. :)"

 Justin såg på mobilen. Varit upptagen? Ursäkta? Kunde man inte ägna ett par minuter av sitt liv till att skicka iväg ett sms? Han suckade. Chantelle hade inte svarat på något, och nu fick han det här tillbaks.. Han hade öppnat sig för henne, sagt saker han aldrig sagt till någon annan, och nu behandlade hon honom såhär? Justin fattade inte vad han hade gjort för fel. Chantelle hade verkat vara intresserad av honom, men helt plötsligt fick hon panik och vände tillbaka. Allt var upp och nervänt.

 

Det gick hyffsat bra att undvika Justin i skolan. Fast Justin trodde till och med att Chantelle inte var i skolan. Molly var Chantelle's hjälpreda som kikade runt varenda hörn så att hon skulle slippa träffa Justin. Det tog tid och var jobbigt, men hon intalade sig att det var värt det. Hon hade inte träffat honom en endaste gång, men det var fortfarande inte tid att slappna av..
Chantelle och Molly hade samma lektion som var biologi. Deras lärare Mr. Harper var grymt sträng, alltså verkligen sträng. Man fick inte skratta, inte prata, inte viska. Han reagerade till och med när man bytte korslagt ben! Han vakade över klassen som en hök. De hade ett oförberett test och Chantelle lekte med pennan. Hon fattade allt som stod på papperet, men hon kunde bara inte skriva ner hennes svar. Hon hade något vettigt svar till viktiga saker i livet, varför skulle det förhöret vara viktigt i så fall? Hon hade druckit extra mycket vatten på lunchen, och det ångrade hon stort. Hon vickade med foten på stolen och kunde inte sitta still. Tillslut tittade Mr. Harper upp med glasögonen långt ner på näsan och en irriterad blick.
"Har du bråttom någonstans, Ms. Child?" Chantelle tuggade på insidan av kinden. Hela klassen vände sig om, pinsamt läge.
"Jag måste gå på toa.." Mr. Harper suckade.
"Verkligen? Ja, men skynda på så vi får lite stillhet härinne." sa han tröttsamt. Vadå stillhet? Alla satt blickstilla förutom nu då, när Chantelle stal all uppmärksamhet. Inte för att de andra i klassen verkade missnöjda på något vis, de slapp jobba i några sekunder. Chantelle ställde sig upp och gav Molly som satt bakom henne en lång blick. Molly fattade och ställde sig upp.
"Vart är du påväg, fröken lilla?" frågade Mr. Harper och gav en av sina läskigaste blickar. Molly svalde och öppnade munnen.
"Jag måste dricka vatten.." sa hon nervöst. Mr. Harper skakade på huvudet långsamt.
"Dricka får man göra innan eller efter lektionen. Sätt dig ner igen." sa han med en röst man inte vågade säga emot. Molly gav Chantelle en blick som sa 'jag är ledsen'. Chantelle ryckte på axlarna. Hur stor var chansen att hon mötte Justin i en tom korridor? Alla hade lektion. Innan hon stängde till dörren hörde hon Mr. Harper säga:
"Fortsätt jobba!" Hon skrattade lågt och skakade på huvudet. Han var omöjlig.

Justin hade haft engelska lektion en ganska lång stund. Det var en rörig klass. De hade läraren Ms. Tildale. Hon var en virrig vikarie som inte hade koll på någonting. Ganska soft att slippa göra någonting, men han var fast besluten om att få bättre betyg. Han lyssnade noga på hennes försök till undervisning, men hon hade det svårt eftersom alla vägrade vara tysta.
"Okej ungar, ta fram era anteckningsböcker och skriv om..." började hon men blev avbruten av att en pappersboll firades av två centimeter från hennes ansikte. Åh, typiskt. Han hade glömt sin blyertspenna i skåpet. Justin räckte upp handen.
"Ja, Justin?" sa hon nervöst.
"Jag har glömt min penna." Hon nickade, och började rota omkring bland en massa papper och bland all röra hittade hon uppenbarligen inte någon penna.
"Jag hittar ingen att låna ut... men hämta din egen, vi väntar med att börja uppgiften tills du kommer tillbaka, så skynda dig." Justin skrattade när han stängde dörren, inte en chans att hon skulle kommit någon vart i alla fall. Alla pratade som kycklingar och betedde sig som apor därinne, hon skulle inte fått fram ett ord.

Chantelle skuttade fram lite i korridoren. Skönt att äntligen slippa oroa sig över Justin. Hon var nära toaletterna, bara ett hörn kvar. Hon svängde runt med full fart och krockade med någon. Hon tittade upp i Justin's ögon. Helvete. Planen gick visst inte hur bra somhelst! Han såg lika chockad ut som Chantelle.
"Herregud, förlåt!" sa Chantelle och plockade upp Justin's penna som han hade tappat.
"Jag trodde du var sjuk." sa han dumt. Chantelle skrattade nervöst.
"Haha, nejdå, jag är här. Varför trodde du det?" frågade hon och kände sig dum.
"Jag har inte sett dig på hela dagen, inte ens lunchen..." sa han långsamt.
"Jag... vi.. vi har väl bara haft väldigt olika lektioner. Jag och M-molly åt utanför skolan idag också." Justin nickade långsamt och tankarna var långt borta.
"Men jag har Mr. Harper, och du vet väl att han får ett utbrott om man är borta från lektionen förlänge.." Justin nickade lika långsamt igen. Chantelle strök en hårslinga bakom örat och gav honom pennan.
"Hejdå!" sa hon och praktiskt taget sprang iväg.

När hon väl kom fram till klassrummet (och det kändes som evigheter) och satte sig på sin stol upptäckte Chantelle att hon inte ens gick på toa. Hon satte händerna framför ansiktet och försökte att inte röra på sig för att irritera hennes lärare. Chantelle gav Molly en oläsbar blick och satt sedan och gjorde ingenting..

Justin gick in i klassrummet och satte sig på sin stol. Nästan alla i hans klass hoppade runt och Ms. Tildale försökte lönlöst lugna ner alla. De skrattade, pratade högljutt och kastade sudd på varandra. Tjejerna satt och tuggade tuggummi och smsade med andra. Justin stirrade tomt framför sig. Nu märkte han hur idiotiskt folk betedde sig.
"Men kan ni hålla käften! Vissa härinne vill lära sig saker i livet, så man faktiskt kan komma någonstans. Håll käften och lyssna, sålänge ni inte vill bli diskare eller strippor!" röt han till och alla stannade upp. Även Ms. Tildale som precis hittat en penna som hon höll upp i luften. Det stod still ett litet tag tills folk började röra på sig tillbaka till sina platser. Ljudnivån sänktes mer och mer tills det var helt tyst. Det pep i öronen på Justin och Ms. Tildale suckade nöjt. Precis som om det var hennes förtjänst att alla satt stilla och var tysta. Ingen vågade sätta sig emot Justin, han hade makten i klassrummet, även mer makt än deras lärare.
"Okej ungar. Öppna erat anteckningsblock och skriv om...." Justin's tankar vandrade iväg, nu när det väl var lugnt i klassrummet kunde han inte koncentrera sig. Det var för tyst.

---

woohooo, rörigt kapitel!

jag har skrivit små bitar då och då i början, men på slutet flöt allt på..

VAD TYCKTE NI OM DET HÄR? ÄR DET RÖRIGT MED ALLA? jag tycker det haha :(

 

MÅSTE BARA PÅMINNA ER, att när jag börjar skolan den 20nde, kommer uppdateringen

första veckan i skolan brukar vara okej, inga läxor, men sen blir det andra puckar!

 

SÄG VAD NI TYCKTE, annars straffar jag er på ett oväntat sätt! ;)

---

---

 Chantelle vaknade i sin stora varma säng. Solen strålade in mellan hennes ljusa gardiner. Rummet var upplyst och mysigt. Hon sträckte på sig som en katt och satte sig upp, tog på sig sina rosa tofflor. Allt var underbart. Hon skulle gå någonstans med Justin, hon visste inte vart - men han hade väl koll hoppades hon - de skulle, men med det här vädret kunde det bara bli bra. Chantelle satte sig framför en stor spegel, klickade igång lugn och mysig musik. Hon nynnade lite för sig själv och tog fram hennes smink. Det blev lite rouge och rosa med vit ögonskugga. Lite mascara som gjorde hennes ögonfransar mörkare plus ett ljusrosa läppglans la hon på också. Hon smackade nöjt med läpparna.
Det fick bli en fläta i håret idag, tänkte hon. Chantelle såg blommor i en vas på hennes skrivbord som Rosa hade lagt in åt henne och fick en idé. Hon började fläta in rosorna i hennes bruna hår.
Det blev en kort och sval klänning med jeansjacka över. Hon överöste med smycken och la till en rosa väska. Nu var allt perfekt. Eller tja, nästan, för Chantelle kände hur det knorrade till i magen. Någon knackade försiktigt på dörren till hennes rum.
"Ursäkta, kan jag komma in?" Det var hennes mamma.
"Kom in." Chantelle hade bestämt sig för att vara snäll mot alla idag, även hennes mamma. Hennes mamma bar på en bricka med god frukost. Det var mackor med ost och gurka, juice, ett ägg, och kaffe. Hon la ner brickan på sminkbordet och satte sig på Chantelle's säng. Chantelle blev glad över att hennes mamma hade gjort en ansträngning, för hennes skull.
"Tack, mamma."
"Vad fin du är idag, gumman. Ska du någonstans?" frågade hon mjukt.
"Jag ska träffa min kompis, Justin."
"Jaså, en pojke, där ser man." Chantelle hörde att under hennes mammas sillkeslena röst var det något som blev lite irriterat. Hennes föräldrar tyckte att man skulle vänta med pojkvänner tills man gått färdigt hela skolan, även om Justin inte var hennes pojkvän... Hon rodnade, så var han ändå en kille. Det räckte för att de skulle få fördomar. "Ja, jag hoppas att du har det trevligt. Jag och din pappa ska åka till mina väninnor och hälsa på."
"Du får också ha det kul, mamma." Chantelle's mamma böjde sig ner och gav henne en puss på kinden. Sen gick hon ut ur rummet. Chantelle åt frukosten långsamt, tog vara på varenda tugga. Ingen idé att stressa över någonting.

 

 

"Blundar du?"
"Ja, jag sa för tre sekunder sedan att jag blundade, och även för fyra sekunder sedan!" sa Chantelle och skrattade.
"Men jag måste vara helt säker på att du blundar, annars blir det faktiskt ingen överraskning", muttrade Justin. Han la händerna över hennes ögon för att vara dubbel dubbelt så säker. Han stannade, och Chantelle stannade.
"Vad är det som luktar?" frågade Chantelle och sniffade. Det doftade jättegott! Det doftade sommarblommor...
"Känner du?" frågade Justin ivrigt.
"Mmm.." svarade Chantelle och andades in doften.
"Ett..två....tre!" Justin tog bort sina händer och Chantelle öppnade ögonen."
"Wow...Justin, det är vackert!" sa hon och tittade sig omkring. "Vart är vi någonstans?" frågade hon sen och vände sig om för att titta på honom.
"Det är O'well parken. Jag brukade gå här med mina föräldrar när jag var liten." Det var blommor överallt, i alla möjliga färger. Rosa, lila, gula, röda, hur mycket som helst! För att inte tala om doften, den var underbar. "Jag älskade verkligen det här. När mina föräldrar lät jobbet ta över hela deras liv brukade jag gå hit själv.. När jag var ledsen satte jag mig under eken därborta och skrev låttexter, spelade gitarr för mig själv.." Justin insåg allt han hade sagt och rodnade lite. Men Chantelle tyckte inte alls att det var konstigt.
"Kan du spela gitarr?" frågade hon förvånat. Justin skrattade.
"Faktiskt så kan jag spela gitarr."
"Du måste spela för mig någon gång, snälla!" bad hon.
"Tja, kanske. Jag lovar ingenting..." Chantelle attackerade honom.
"Lova!" Hon hoppade upp på hans rygg och slog honom, inte så att det gjorde ont, men i alla fall.
"Aj, sluta! Jag lovar int...." Chantelle slog honom igen. "Okej, okej! Jag lovar." Han skrattade men blev sen lite mer allvarlig. Chantelle hoppade ner från hans rygg.
"Ska vi vara här hela dagen?" frågade hon.
"Ja, jag tänkte att vi kunde gå runt i parken. Den är väldigt stor, och det finns mycket att visa." sa han och började gå. De kom fram till en liten damm med änder som simmade runt. "Här matade vi änderna. Varje vinter, minst en gång i veckan gick vi hit och matade dem.." Man kunde se på Justin hur hans tankar flög iväg och att de var långt borta. Han hade öppnat sig, på en väldigt kort tid. När han var i skolan eller hemma stängde han in sig i sig själv, men nu... Chantelle tyckte om den här sidan av honom. Den gladare Justin, men även som kunde vara allvarlig och visa riktiga känslor.
Chantelle och Justin vandrade runt i parken och Justin pratade livligt om minnen från när han var liten.
"Där stod jag vid bron, och såg en fisk. Jag blev så intresserad av den att jag lutade mig lite för mycket och föll över kanten." Han började skratta gott och Chantelle hängde på. "Det var pinsamt, men jag ville inte åka hem, och det fanns ingen alternativ såjag gick runt i blöta kläder hela dagen."
Chantelle tittade framför sig. Mitt på en gräsplätt där solen strilade ner mellan ekarna låg en filt på marken. Det fanns småplock med mat och dricka.
"Här, vi ska hitåt." sa han och tog tag i hennes hand. Elektriska impulser gick igenom Chantelle's kropp. Hon kämpade för att inte dra åt sig handen, det blev intensivt. Hon visste inte om han kände det också. När de kom fram till filten drog hon åt sig handen och satte sig ner.
"Har du gjort allt det här?" frågade hon nyfiket. Han nickade. Vilken perfekt dag! tänkte hon medans Justin tog fram tallrikar och ett vinglas. Han hällde upp någon läsk och sen fick hon ta vad hon ville ha från maten. De åt och sa inget speciellt. Det kändes som att inget behövdes bli sagt. Fåglarna kvittrade och vinden susade i öronen, det fanns liksom nästan ingen plats för prat. Man kunde bara sitta där och lyssna på omgivningen, löven som prasslade.

  Plötsligt hörde hon hur Justin började nynna på någon låt. Hon spetsade öronen extra noga och öppnade ögonen för att se honom.
"Justin, du sjunger superbra ju, varför har du inte sagt något?" frågade hon upprört. "Du skulle kunna gå hur långt som helst med din röst!"
"Är du allvarlig? Så bra är jag inte....." Hon suckade.
"Det är du visst!" Justin svarade inte.
Chantelle tog bort tallriken från hennes knä och lutade sig tillbaka. Hon blundade och lyssnade noggrant på allt annat än hennes tankar. Det stod still i huvudet. Hon hörde ett ljud och öppnade ögonen. Chantelle vred på huvudet och såg på Justin. Han hade också lutat sig tillbaka på filten. Blickarna de hade emellan sig vandrade fram och tillbaka tills de fästes ordentligt i deras ögon. Chantelle såg hur Justin's blick vandrade ner till hennes läppar. Hon svalde nervöst och tittade på hans läppar. De var som magneter, de drogs till varandra. Hur mycket de än kämpade emot slutade det med att de var tillsammans. Båda två lutade sig nu framåt mot varandra, och tillslut kunde Chantelle känna Justin's andedräkt mot hennes läppar. De kom närmare och närmare, och tillslut kunde hon känna de försiktigt mot hennes egna. Hon blundade...och rycktes till häftigt av ett ljud från hennes mobil. Hon hade fått ett sms.
Helt plötsligt insåg Chantelle vad som höll på att hända och lutade sig tillbaka igen. Justin tittade besviket ner på filten. Vad höll hon på med? Hon skulle inte ha några pojkvänner föränn och gått ut skolan! Fast, vem var det som hade sagt det? Var det Chantelle eller hennes föräldrar? Men det spelade ingen roll! Justin var en player, hon hade lovat att akta sig för honom. Han ville säkert ändå inte ha henne, utan bara ett ligg. Men han hade varit hur gullig som helst mot henne, allt kanske var lögn.... Nu stod det långt ifrån still i hennes huvud. Tankarna snurrade runt runt och hon blev helt galen. Om hon kunde skulle hon slagit huvudet i nån vägg för att få tyst på det. Hon insåg att solen höll på att gå ner.
"Vi kanske borde gå tillbaka nu, det börjar bli kallt." sa hon stelt.
"Ja, vi kanske borde det." sa Justin lika stelt och de började plocka ihop för att sedan gå hemåt.
Chantelle insisterade att Justin inte behövde följa med henne till dörren, men han gjorde det ändå. När de stod utanför gav hon honom inte ens en kram.
"Tack för idag, det var trevligt." sa hon och gick in och stängde dörren fort. Chantelle gled ner vid dörren och satte sig på dörrmattan. Vad rörigt allt blev.

Hon bestämde sig för att undvika Justin, och inte prata med honom om hon absolut inte var tvungen. Hon skulle glömma allt det som hände och gå vidare.

 det här satt jag uppe och skrev mellan 00.30-02.10 bara för er skull! 
men ni är så gulliga mot mig, så det är värt det!

 

visst är Chustin hur gulliga som helst? och nu ska hon glömma honom! :o

tycker jag är väldigt synd... NI FÅR VÄL SE VAD SOM HÄNDER, MOHAHAHAHAH :D
för att så lätt ger jag mig inte av att plåga er! tills ni BER att de blir tillsammans :D

haha jag bara skojade. inte.

ni hade iaf en nearly-kissing bit i detta kapitel <3 

 

omg, noo! jag har inte slutat!

alltså är inte säker på att ni är intresserade, men igår kom jag hem (!!!) så jag har inte haft möjlighet att skriva :(

igår kunde jag inte heller, för jag hade varit vaken i 38 TIMMAR...... hahah och så tog jag hål i öronen och det blev riktigt rörigt xD men jag var hos min systers mans mamma (haha) förr förra helgen, sen var jag hos min bror 1 vecka, sen hos min syster tills i tisdags, då skulle jag ha Harry Potter maraton med mina kompisar, så vi började titta klockan 10 på morgonen, och slutade halv 8 på morgonen, alltså 18 timmar tittade vi med avbrott då vi åt 2 ggr...... sen orkade vi inte (hah) sova på morgonen, vi bestämde oss att vara uppe och lägga oss på kvällen istället... sen åkte jag iväg med min bästavän och tog hål i öronen för första gången (ganska sent för min ålder om man jämför med andra, men whatever!) sen fick jag ÄNTLIGEN komma hem, klockan 8 gick jag och la mig, nu vaknade jag klockan 9. ALLTSÅ HERREGUD, LÅTER SOM ATT JAG DELAT MED MIG AV MIN LIVSHISTORIA! huvudsaken är att jag är hemma nu och kan skriva ett kapitel åt er......!

  När Chantelle kom hem från skolan fick Mr och Mrs. Child inte ur något från henne. När de frågade hur det hade gått i skolan svarade hon bara 'bra' och 'okej'. Chantelle var arg på sina föräldrar för att de aldrig kunde förstå. Hon var ledsen och besviken på dem. Det kändes som att hon bara gick runt och suckade i huset. Det blev mer och mer långtråkigt ju längre tid som gick. Hur mycket ville de straffa henne egentligen? Hon saknade dessutom Molly och Justin. Varenda dag satt hon i sitt rum, lyssnade på musik, pluggade eller smsade med Molly och Justin. Chantelle hade sett varenda dålig och bra kärleksfilm. När det gått en och en halv vecka hade hon sett hur många konstiga dokumentärsfilmer också. Vart var världen påväg? Chantelle fick i alla fall inte gå någonstans.
   Den lyckliga familjen satt och åt middag tillsammans. 
"Tack för maten." sa Chantelle stelt av vana och tog sin tallrik och la i diskmaskinen.
"Varsågod, gumman." sa Chantelle's mamma. Chantelle började gå upp till sitt rum. "Ska du inte titta på en film med pappa och mig?"
"Nejtack, mamma. Jag tittar hellre ut genom fönstret." Mrs.Child drog in ett djupt andetag.
"Men Chantelle! Nu får du skärpa dig! Du bara går runt och klagar, bete dig som en vuxen istället och gör något vettigt!" Chantelle skrattade rått.
"Vettigt?! Det är omöjligt att göra det, jag har utegånsförbud!" skrek hon tillbaka och klampade upp till sitt rum. Hon slängde sig återigen i sängen och kastade en blick på displayen på sin Iphone. Inga nya meddelanden. Chantelle satte kudden för ansiktet och skrek rätt ut, högt.

 

 

"Jag kan inte fatta att jag överlevt två veckor i helvetet - mitt eget hus!!" sa Chantelle till Molly och sträckte på sina armar i korridoren. Det var fredag och på lördagen var hennes utegångsförbud över! Världen kändes helt plötsligt mycket ljusare. Hon kunde äntligen gå och shoppa, fika med Molly och göra annat...som att plugga med Justin...och annat.. Chantelle skrattade fånigt för sig själv.
Helt plötsligt kommer någon farande i korridoren med ett papper viftande i vänstra handen. Det andra folket i korridoren hoppar undan irriterade och förvånade. Chantelle såg på skorna - supras - att det var Justin.
"Wow, lugna ner dig lite, Justin!" sa Chantelle när han kom närmare och närmare.
"Jag fick B på matteprovet! Kan inte fatta det, mitt första B!" Justin slängde sig runt Chantelle's hals med en sådan kraft att hon nästan ramlade baklänges och in i ett skåp. Hon skrattade och kramade tillbaka.
"Det är jättebra, Bieber!"
"Jag skulle aldrig klarat det utan dig, Ms. Child", sa Justin och flinade busigt och glatt samtidigt. Gud, vad Chantelle älskade det leendet.
"Okej." sa Molly äcklat. "När ni är färdiga med erat gulligagullgull, kan vi gå då? frågade Molly och Chantelle kom plötsligt ihåg att hon också existerade. Justin flinade bara ännu mer, han så jätterolig ut.
"Ja, men vi är inte färdiga än." sa han. "Det här måste firas förstår ni, vill du göra något imorgon, Chantelle?"
"Gärna, jag är äntligen fri!" sa hon och skrattade.
"Awesome!"
"Är ni färdiga nu då?" frågade Molly.
"Typ." sa Chantelle och alla skrattade. 

---

 Det har hänt grymt mycket dåligt i mitt liv också. Men det vill jag inte ta upp med er, vill inte att ni ska bära mina bördor, haha!

 

NU NÄR JAG ÄNTLIGEN SKRIVIT,

vad tyckte ni om kapitlet? :D