nej, jag har inte övergett er, haha :D

har dåligt samvete över den dåliga uppdateringen,

men när skolan började blev det sjukt mycket helt plötsligt.

har inte haft någon tid alls över, jag är fullständigt allvarlig! :(

ska försöka klämma ut lite ord och lägga ut ett kapitel,

men det kan ta några dagar eller några timmar, det beror

helt på hur det går att skriva...

inspirationen är på noll, haha.

ska nog checka weheartit!

har typ glömt vad jag skrev sist också , haha!

 

men puss & kram sålänge :D

 

 Chantelle hade 2 obesvarade samtal och 4 obesvarade sms. Alla var från Justin. Hon hade jättedåligt samvete över att hon ignorerade honom, men hon visste inte vad hon skulle ta sig till! Att fortsätta smsa med honom kunde ge helt fel signaler. Hon skulle glömma honom... glömma honom, glömma honom! Men varje gång Chantelle slöt sina ögon såg hon Justin framför, han log sitt leende och man såg lyckan i hans ögon. Hon skakade bestämt på huvudet, försökte få bilden raderad. Men hur mycket hon än försökte gick det inte. Chantelle ville ju inte ens glömma honom! Men hon var tvungen. Hon klarade inte av att få sitt hjärta krossat av en player. När hon väl blev kär ville hon ge bort hela sitt hjärta, sin själ och sitt sinne. Men hon kunde inte ge det till en player.

 På måndagen innan skolan skrev hon ett sms tillbaka. "Har varit upptagen sen i lördags, har inte kunnat svara. Förlåt för det. :)"

 Justin såg på mobilen. Varit upptagen? Ursäkta? Kunde man inte ägna ett par minuter av sitt liv till att skicka iväg ett sms? Han suckade. Chantelle hade inte svarat på något, och nu fick han det här tillbaks.. Han hade öppnat sig för henne, sagt saker han aldrig sagt till någon annan, och nu behandlade hon honom såhär? Justin fattade inte vad han hade gjort för fel. Chantelle hade verkat vara intresserad av honom, men helt plötsligt fick hon panik och vände tillbaka. Allt var upp och nervänt.

 

Det gick hyffsat bra att undvika Justin i skolan. Fast Justin trodde till och med att Chantelle inte var i skolan. Molly var Chantelle's hjälpreda som kikade runt varenda hörn så att hon skulle slippa träffa Justin. Det tog tid och var jobbigt, men hon intalade sig att det var värt det. Hon hade inte träffat honom en endaste gång, men det var fortfarande inte tid att slappna av..
Chantelle och Molly hade samma lektion som var biologi. Deras lärare Mr. Harper var grymt sträng, alltså verkligen sträng. Man fick inte skratta, inte prata, inte viska. Han reagerade till och med när man bytte korslagt ben! Han vakade över klassen som en hök. De hade ett oförberett test och Chantelle lekte med pennan. Hon fattade allt som stod på papperet, men hon kunde bara inte skriva ner hennes svar. Hon hade något vettigt svar till viktiga saker i livet, varför skulle det förhöret vara viktigt i så fall? Hon hade druckit extra mycket vatten på lunchen, och det ångrade hon stort. Hon vickade med foten på stolen och kunde inte sitta still. Tillslut tittade Mr. Harper upp med glasögonen långt ner på näsan och en irriterad blick.
"Har du bråttom någonstans, Ms. Child?" Chantelle tuggade på insidan av kinden. Hela klassen vände sig om, pinsamt läge.
"Jag måste gå på toa.." Mr. Harper suckade.
"Verkligen? Ja, men skynda på så vi får lite stillhet härinne." sa han tröttsamt. Vadå stillhet? Alla satt blickstilla förutom nu då, när Chantelle stal all uppmärksamhet. Inte för att de andra i klassen verkade missnöjda på något vis, de slapp jobba i några sekunder. Chantelle ställde sig upp och gav Molly som satt bakom henne en lång blick. Molly fattade och ställde sig upp.
"Vart är du påväg, fröken lilla?" frågade Mr. Harper och gav en av sina läskigaste blickar. Molly svalde och öppnade munnen.
"Jag måste dricka vatten.." sa hon nervöst. Mr. Harper skakade på huvudet långsamt.
"Dricka får man göra innan eller efter lektionen. Sätt dig ner igen." sa han med en röst man inte vågade säga emot. Molly gav Chantelle en blick som sa 'jag är ledsen'. Chantelle ryckte på axlarna. Hur stor var chansen att hon mötte Justin i en tom korridor? Alla hade lektion. Innan hon stängde till dörren hörde hon Mr. Harper säga:
"Fortsätt jobba!" Hon skrattade lågt och skakade på huvudet. Han var omöjlig.

Justin hade haft engelska lektion en ganska lång stund. Det var en rörig klass. De hade läraren Ms. Tildale. Hon var en virrig vikarie som inte hade koll på någonting. Ganska soft att slippa göra någonting, men han var fast besluten om att få bättre betyg. Han lyssnade noga på hennes försök till undervisning, men hon hade det svårt eftersom alla vägrade vara tysta.
"Okej ungar, ta fram era anteckningsböcker och skriv om..." började hon men blev avbruten av att en pappersboll firades av två centimeter från hennes ansikte. Åh, typiskt. Han hade glömt sin blyertspenna i skåpet. Justin räckte upp handen.
"Ja, Justin?" sa hon nervöst.
"Jag har glömt min penna." Hon nickade, och började rota omkring bland en massa papper och bland all röra hittade hon uppenbarligen inte någon penna.
"Jag hittar ingen att låna ut... men hämta din egen, vi väntar med att börja uppgiften tills du kommer tillbaka, så skynda dig." Justin skrattade när han stängde dörren, inte en chans att hon skulle kommit någon vart i alla fall. Alla pratade som kycklingar och betedde sig som apor därinne, hon skulle inte fått fram ett ord.

Chantelle skuttade fram lite i korridoren. Skönt att äntligen slippa oroa sig över Justin. Hon var nära toaletterna, bara ett hörn kvar. Hon svängde runt med full fart och krockade med någon. Hon tittade upp i Justin's ögon. Helvete. Planen gick visst inte hur bra somhelst! Han såg lika chockad ut som Chantelle.
"Herregud, förlåt!" sa Chantelle och plockade upp Justin's penna som han hade tappat.
"Jag trodde du var sjuk." sa han dumt. Chantelle skrattade nervöst.
"Haha, nejdå, jag är här. Varför trodde du det?" frågade hon och kände sig dum.
"Jag har inte sett dig på hela dagen, inte ens lunchen..." sa han långsamt.
"Jag... vi.. vi har väl bara haft väldigt olika lektioner. Jag och M-molly åt utanför skolan idag också." Justin nickade långsamt och tankarna var långt borta.
"Men jag har Mr. Harper, och du vet väl att han får ett utbrott om man är borta från lektionen förlänge.." Justin nickade lika långsamt igen. Chantelle strök en hårslinga bakom örat och gav honom pennan.
"Hejdå!" sa hon och praktiskt taget sprang iväg.

När hon väl kom fram till klassrummet (och det kändes som evigheter) och satte sig på sin stol upptäckte Chantelle att hon inte ens gick på toa. Hon satte händerna framför ansiktet och försökte att inte röra på sig för att irritera hennes lärare. Chantelle gav Molly en oläsbar blick och satt sedan och gjorde ingenting..

Justin gick in i klassrummet och satte sig på sin stol. Nästan alla i hans klass hoppade runt och Ms. Tildale försökte lönlöst lugna ner alla. De skrattade, pratade högljutt och kastade sudd på varandra. Tjejerna satt och tuggade tuggummi och smsade med andra. Justin stirrade tomt framför sig. Nu märkte han hur idiotiskt folk betedde sig.
"Men kan ni hålla käften! Vissa härinne vill lära sig saker i livet, så man faktiskt kan komma någonstans. Håll käften och lyssna, sålänge ni inte vill bli diskare eller strippor!" röt han till och alla stannade upp. Även Ms. Tildale som precis hittat en penna som hon höll upp i luften. Det stod still ett litet tag tills folk började röra på sig tillbaka till sina platser. Ljudnivån sänktes mer och mer tills det var helt tyst. Det pep i öronen på Justin och Ms. Tildale suckade nöjt. Precis som om det var hennes förtjänst att alla satt stilla och var tysta. Ingen vågade sätta sig emot Justin, han hade makten i klassrummet, även mer makt än deras lärare.
"Okej ungar. Öppna erat anteckningsblock och skriv om...." Justin's tankar vandrade iväg, nu när det väl var lugnt i klassrummet kunde han inte koncentrera sig. Det var för tyst.

---

woohooo, rörigt kapitel!

jag har skrivit små bitar då och då i början, men på slutet flöt allt på..

VAD TYCKTE NI OM DET HÄR? ÄR DET RÖRIGT MED ALLA? jag tycker det haha :(

 

MÅSTE BARA PÅMINNA ER, att när jag börjar skolan den 20nde, kommer uppdateringen

första veckan i skolan brukar vara okej, inga läxor, men sen blir det andra puckar!

 

SÄG VAD NI TYCKTE, annars straffar jag er på ett oväntat sätt! ;)

---

---

 Chantelle vaknade i sin stora varma säng. Solen strålade in mellan hennes ljusa gardiner. Rummet var upplyst och mysigt. Hon sträckte på sig som en katt och satte sig upp, tog på sig sina rosa tofflor. Allt var underbart. Hon skulle gå någonstans med Justin, hon visste inte vart - men han hade väl koll hoppades hon - de skulle, men med det här vädret kunde det bara bli bra. Chantelle satte sig framför en stor spegel, klickade igång lugn och mysig musik. Hon nynnade lite för sig själv och tog fram hennes smink. Det blev lite rouge och rosa med vit ögonskugga. Lite mascara som gjorde hennes ögonfransar mörkare plus ett ljusrosa läppglans la hon på också. Hon smackade nöjt med läpparna.
Det fick bli en fläta i håret idag, tänkte hon. Chantelle såg blommor i en vas på hennes skrivbord som Rosa hade lagt in åt henne och fick en idé. Hon började fläta in rosorna i hennes bruna hår.
Det blev en kort och sval klänning med jeansjacka över. Hon överöste med smycken och la till en rosa väska. Nu var allt perfekt. Eller tja, nästan, för Chantelle kände hur det knorrade till i magen. Någon knackade försiktigt på dörren till hennes rum.
"Ursäkta, kan jag komma in?" Det var hennes mamma.
"Kom in." Chantelle hade bestämt sig för att vara snäll mot alla idag, även hennes mamma. Hennes mamma bar på en bricka med god frukost. Det var mackor med ost och gurka, juice, ett ägg, och kaffe. Hon la ner brickan på sminkbordet och satte sig på Chantelle's säng. Chantelle blev glad över att hennes mamma hade gjort en ansträngning, för hennes skull.
"Tack, mamma."
"Vad fin du är idag, gumman. Ska du någonstans?" frågade hon mjukt.
"Jag ska träffa min kompis, Justin."
"Jaså, en pojke, där ser man." Chantelle hörde att under hennes mammas sillkeslena röst var det något som blev lite irriterat. Hennes föräldrar tyckte att man skulle vänta med pojkvänner tills man gått färdigt hela skolan, även om Justin inte var hennes pojkvän... Hon rodnade, så var han ändå en kille. Det räckte för att de skulle få fördomar. "Ja, jag hoppas att du har det trevligt. Jag och din pappa ska åka till mina väninnor och hälsa på."
"Du får också ha det kul, mamma." Chantelle's mamma böjde sig ner och gav henne en puss på kinden. Sen gick hon ut ur rummet. Chantelle åt frukosten långsamt, tog vara på varenda tugga. Ingen idé att stressa över någonting.

 

 

"Blundar du?"
"Ja, jag sa för tre sekunder sedan att jag blundade, och även för fyra sekunder sedan!" sa Chantelle och skrattade.
"Men jag måste vara helt säker på att du blundar, annars blir det faktiskt ingen överraskning", muttrade Justin. Han la händerna över hennes ögon för att vara dubbel dubbelt så säker. Han stannade, och Chantelle stannade.
"Vad är det som luktar?" frågade Chantelle och sniffade. Det doftade jättegott! Det doftade sommarblommor...
"Känner du?" frågade Justin ivrigt.
"Mmm.." svarade Chantelle och andades in doften.
"Ett..två....tre!" Justin tog bort sina händer och Chantelle öppnade ögonen."
"Wow...Justin, det är vackert!" sa hon och tittade sig omkring. "Vart är vi någonstans?" frågade hon sen och vände sig om för att titta på honom.
"Det är O'well parken. Jag brukade gå här med mina föräldrar när jag var liten." Det var blommor överallt, i alla möjliga färger. Rosa, lila, gula, röda, hur mycket som helst! För att inte tala om doften, den var underbar. "Jag älskade verkligen det här. När mina föräldrar lät jobbet ta över hela deras liv brukade jag gå hit själv.. När jag var ledsen satte jag mig under eken därborta och skrev låttexter, spelade gitarr för mig själv.." Justin insåg allt han hade sagt och rodnade lite. Men Chantelle tyckte inte alls att det var konstigt.
"Kan du spela gitarr?" frågade hon förvånat. Justin skrattade.
"Faktiskt så kan jag spela gitarr."
"Du måste spela för mig någon gång, snälla!" bad hon.
"Tja, kanske. Jag lovar ingenting..." Chantelle attackerade honom.
"Lova!" Hon hoppade upp på hans rygg och slog honom, inte så att det gjorde ont, men i alla fall.
"Aj, sluta! Jag lovar int...." Chantelle slog honom igen. "Okej, okej! Jag lovar." Han skrattade men blev sen lite mer allvarlig. Chantelle hoppade ner från hans rygg.
"Ska vi vara här hela dagen?" frågade hon.
"Ja, jag tänkte att vi kunde gå runt i parken. Den är väldigt stor, och det finns mycket att visa." sa han och började gå. De kom fram till en liten damm med änder som simmade runt. "Här matade vi änderna. Varje vinter, minst en gång i veckan gick vi hit och matade dem.." Man kunde se på Justin hur hans tankar flög iväg och att de var långt borta. Han hade öppnat sig, på en väldigt kort tid. När han var i skolan eller hemma stängde han in sig i sig själv, men nu... Chantelle tyckte om den här sidan av honom. Den gladare Justin, men även som kunde vara allvarlig och visa riktiga känslor.
Chantelle och Justin vandrade runt i parken och Justin pratade livligt om minnen från när han var liten.
"Där stod jag vid bron, och såg en fisk. Jag blev så intresserad av den att jag lutade mig lite för mycket och föll över kanten." Han började skratta gott och Chantelle hängde på. "Det var pinsamt, men jag ville inte åka hem, och det fanns ingen alternativ såjag gick runt i blöta kläder hela dagen."
Chantelle tittade framför sig. Mitt på en gräsplätt där solen strilade ner mellan ekarna låg en filt på marken. Det fanns småplock med mat och dricka.
"Här, vi ska hitåt." sa han och tog tag i hennes hand. Elektriska impulser gick igenom Chantelle's kropp. Hon kämpade för att inte dra åt sig handen, det blev intensivt. Hon visste inte om han kände det också. När de kom fram till filten drog hon åt sig handen och satte sig ner.
"Har du gjort allt det här?" frågade hon nyfiket. Han nickade. Vilken perfekt dag! tänkte hon medans Justin tog fram tallrikar och ett vinglas. Han hällde upp någon läsk och sen fick hon ta vad hon ville ha från maten. De åt och sa inget speciellt. Det kändes som att inget behövdes bli sagt. Fåglarna kvittrade och vinden susade i öronen, det fanns liksom nästan ingen plats för prat. Man kunde bara sitta där och lyssna på omgivningen, löven som prasslade.

  Plötsligt hörde hon hur Justin började nynna på någon låt. Hon spetsade öronen extra noga och öppnade ögonen för att se honom.
"Justin, du sjunger superbra ju, varför har du inte sagt något?" frågade hon upprört. "Du skulle kunna gå hur långt som helst med din röst!"
"Är du allvarlig? Så bra är jag inte....." Hon suckade.
"Det är du visst!" Justin svarade inte.
Chantelle tog bort tallriken från hennes knä och lutade sig tillbaka. Hon blundade och lyssnade noggrant på allt annat än hennes tankar. Det stod still i huvudet. Hon hörde ett ljud och öppnade ögonen. Chantelle vred på huvudet och såg på Justin. Han hade också lutat sig tillbaka på filten. Blickarna de hade emellan sig vandrade fram och tillbaka tills de fästes ordentligt i deras ögon. Chantelle såg hur Justin's blick vandrade ner till hennes läppar. Hon svalde nervöst och tittade på hans läppar. De var som magneter, de drogs till varandra. Hur mycket de än kämpade emot slutade det med att de var tillsammans. Båda två lutade sig nu framåt mot varandra, och tillslut kunde Chantelle känna Justin's andedräkt mot hennes läppar. De kom närmare och närmare, och tillslut kunde hon känna de försiktigt mot hennes egna. Hon blundade...och rycktes till häftigt av ett ljud från hennes mobil. Hon hade fått ett sms.
Helt plötsligt insåg Chantelle vad som höll på att hända och lutade sig tillbaka igen. Justin tittade besviket ner på filten. Vad höll hon på med? Hon skulle inte ha några pojkvänner föränn och gått ut skolan! Fast, vem var det som hade sagt det? Var det Chantelle eller hennes föräldrar? Men det spelade ingen roll! Justin var en player, hon hade lovat att akta sig för honom. Han ville säkert ändå inte ha henne, utan bara ett ligg. Men han hade varit hur gullig som helst mot henne, allt kanske var lögn.... Nu stod det långt ifrån still i hennes huvud. Tankarna snurrade runt runt och hon blev helt galen. Om hon kunde skulle hon slagit huvudet i nån vägg för att få tyst på det. Hon insåg att solen höll på att gå ner.
"Vi kanske borde gå tillbaka nu, det börjar bli kallt." sa hon stelt.
"Ja, vi kanske borde det." sa Justin lika stelt och de började plocka ihop för att sedan gå hemåt.
Chantelle insisterade att Justin inte behövde följa med henne till dörren, men han gjorde det ändå. När de stod utanför gav hon honom inte ens en kram.
"Tack för idag, det var trevligt." sa hon och gick in och stängde dörren fort. Chantelle gled ner vid dörren och satte sig på dörrmattan. Vad rörigt allt blev.

Hon bestämde sig för att undvika Justin, och inte prata med honom om hon absolut inte var tvungen. Hon skulle glömma allt det som hände och gå vidare.

 det här satt jag uppe och skrev mellan 00.30-02.10 bara för er skull! 
men ni är så gulliga mot mig, så det är värt det!

 

visst är Chustin hur gulliga som helst? och nu ska hon glömma honom! :o

tycker jag är väldigt synd... NI FÅR VÄL SE VAD SOM HÄNDER, MOHAHAHAHAH :D
för att så lätt ger jag mig inte av att plåga er! tills ni BER att de blir tillsammans :D

haha jag bara skojade. inte.

ni hade iaf en nearly-kissing bit i detta kapitel <3 

 

omg, noo! jag har inte slutat!

alltså är inte säker på att ni är intresserade, men igår kom jag hem (!!!) så jag har inte haft möjlighet att skriva :(

igår kunde jag inte heller, för jag hade varit vaken i 38 TIMMAR...... hahah och så tog jag hål i öronen och det blev riktigt rörigt xD men jag var hos min systers mans mamma (haha) förr förra helgen, sen var jag hos min bror 1 vecka, sen hos min syster tills i tisdags, då skulle jag ha Harry Potter maraton med mina kompisar, så vi började titta klockan 10 på morgonen, och slutade halv 8 på morgonen, alltså 18 timmar tittade vi med avbrott då vi åt 2 ggr...... sen orkade vi inte (hah) sova på morgonen, vi bestämde oss att vara uppe och lägga oss på kvällen istället... sen åkte jag iväg med min bästavän och tog hål i öronen för första gången (ganska sent för min ålder om man jämför med andra, men whatever!) sen fick jag ÄNTLIGEN komma hem, klockan 8 gick jag och la mig, nu vaknade jag klockan 9. ALLTSÅ HERREGUD, LÅTER SOM ATT JAG DELAT MED MIG AV MIN LIVSHISTORIA! huvudsaken är att jag är hemma nu och kan skriva ett kapitel åt er......!

  När Chantelle kom hem från skolan fick Mr och Mrs. Child inte ur något från henne. När de frågade hur det hade gått i skolan svarade hon bara 'bra' och 'okej'. Chantelle var arg på sina föräldrar för att de aldrig kunde förstå. Hon var ledsen och besviken på dem. Det kändes som att hon bara gick runt och suckade i huset. Det blev mer och mer långtråkigt ju längre tid som gick. Hur mycket ville de straffa henne egentligen? Hon saknade dessutom Molly och Justin. Varenda dag satt hon i sitt rum, lyssnade på musik, pluggade eller smsade med Molly och Justin. Chantelle hade sett varenda dålig och bra kärleksfilm. När det gått en och en halv vecka hade hon sett hur många konstiga dokumentärsfilmer också. Vart var världen påväg? Chantelle fick i alla fall inte gå någonstans.
   Den lyckliga familjen satt och åt middag tillsammans. 
"Tack för maten." sa Chantelle stelt av vana och tog sin tallrik och la i diskmaskinen.
"Varsågod, gumman." sa Chantelle's mamma. Chantelle började gå upp till sitt rum. "Ska du inte titta på en film med pappa och mig?"
"Nejtack, mamma. Jag tittar hellre ut genom fönstret." Mrs.Child drog in ett djupt andetag.
"Men Chantelle! Nu får du skärpa dig! Du bara går runt och klagar, bete dig som en vuxen istället och gör något vettigt!" Chantelle skrattade rått.
"Vettigt?! Det är omöjligt att göra det, jag har utegånsförbud!" skrek hon tillbaka och klampade upp till sitt rum. Hon slängde sig återigen i sängen och kastade en blick på displayen på sin Iphone. Inga nya meddelanden. Chantelle satte kudden för ansiktet och skrek rätt ut, högt.

 

 

"Jag kan inte fatta att jag överlevt två veckor i helvetet - mitt eget hus!!" sa Chantelle till Molly och sträckte på sina armar i korridoren. Det var fredag och på lördagen var hennes utegångsförbud över! Världen kändes helt plötsligt mycket ljusare. Hon kunde äntligen gå och shoppa, fika med Molly och göra annat...som att plugga med Justin...och annat.. Chantelle skrattade fånigt för sig själv.
Helt plötsligt kommer någon farande i korridoren med ett papper viftande i vänstra handen. Det andra folket i korridoren hoppar undan irriterade och förvånade. Chantelle såg på skorna - supras - att det var Justin.
"Wow, lugna ner dig lite, Justin!" sa Chantelle när han kom närmare och närmare.
"Jag fick B på matteprovet! Kan inte fatta det, mitt första B!" Justin slängde sig runt Chantelle's hals med en sådan kraft att hon nästan ramlade baklänges och in i ett skåp. Hon skrattade och kramade tillbaka.
"Det är jättebra, Bieber!"
"Jag skulle aldrig klarat det utan dig, Ms. Child", sa Justin och flinade busigt och glatt samtidigt. Gud, vad Chantelle älskade det leendet.
"Okej." sa Molly äcklat. "När ni är färdiga med erat gulligagullgull, kan vi gå då? frågade Molly och Chantelle kom plötsligt ihåg att hon också existerade. Justin flinade bara ännu mer, han så jätterolig ut.
"Ja, men vi är inte färdiga än." sa han. "Det här måste firas förstår ni, vill du göra något imorgon, Chantelle?"
"Gärna, jag är äntligen fri!" sa hon och skrattade.
"Awesome!"
"Är ni färdiga nu då?" frågade Molly.
"Typ." sa Chantelle och alla skrattade. 

---

 Det har hänt grymt mycket dåligt i mitt liv också. Men det vill jag inte ta upp med er, vill inte att ni ska bära mina bördor, haha!

 

NU NÄR JAG ÄNTLIGEN SKRIVIT,

vad tyckte ni om kapitlet? :D

kan inte fatta att vi är på kapitel 10 redan! :o

och Chustin har inte hänt än ;)

jag drar ut på det så länge jag klarar av det, haha......

---

  Det Chantelle inte haft en tanke på var att hon skulle vara ensam i skolan på måndagen om hon inte var vän med Molly. Molly var hennes enda vän i skolan.. Hon kände sig totalt ensam när hon gick i korridorerna. När hon mötte Molly klarade Chantelle inte av att titta på henne. Det var för att hon saknade henne. Chantelle saknade Molly jättemycket, och det hade knappt gått två dagar. 

 På lunchen var det jobbigast. Molly satt vid ett bord tvärsöver matsalen, och Chantelle satt på andra sidan. Det var inte kul att sitta helt ensam och äta sin mat. Plötsligt ställde sig någon framför henne.

"Är det ledigt här?" frågade Justin. Chantelle log och nickade.

"Ta för dig, bara."

"Tänkte att jag kunde sitta här idag." Chantelle nickade igen. "Varför sitter inte du och Molly tillsammans?" frågade Justin, inte nyfiket utan lite oroligt. Varför skulle han oroa sig över Chantelle?

"Vi är inte direkt bästavänner just nu.." svarade Chantelle nedlåtet. "Fast jag saknar henne." Justin tänkte efter.

"Men varför är ni osams? Är det på grund av det som hände i lördags?" Chantelle suckade, det verkade som att allt var hennes fel. Hon skulle inte klantat till sig så mycket. Då hade hon och Molly varit vänner som vanligt, och Chantelle's föräldrar hade inte blivit arga på henne.

"Ja, hon gjorde så att mina föräldrar kom hem och nu har jag utegångsförbud i två veckor." sa hon surt.

"Aoch." Justin såg förvånad ut. "Jag har aldrig haft utegångsförbud, mina föräldrar bryr sig inte ett skit om vad jag gör. Skulle säkert kunna hoppa från ett höghus, de skulle bara fortsätta jobba..."

"Det tror jag verkligen inte." sa Chantelle och log mot Justin. Hennes medlidande för honom ökade.

"Jag tror Molly gjorde det för att hon var orolig för dig. Det var bara för att hon inte ville att du skulle råka illa ut." Justin log och fortsatte. "Dessutom kunde det hänt något, jag menar, jag kidnappade dig trots allt..." sa han och blinkade.

"Ja, men du gjorde det för att du inte ville att något som skulle hända, och inget hände." 

"Molly tyckte samma sak, och när hon inte hittade dig för att jag tagit dig så blev hon rädd och sökte hjälp." sa Justin allvarligt. Chantelle funderade. Han hade faktiskt rätt, med allting.

"Du har rätt. Jag borde prata med henne...." Han nickade långsamt. "Hur ska vi göra med extra-lärandet då?" frågade Chantelle sedan.

"Jag får plugga själv, haha. Ska jag vara ärlig har jag mer koll på läxor och prov nu, jag brukar plugga i en timme efter skolan. Redan märker jag resultat."

"Duktigt, jag är väldigt imponerad, Bieber." sa Chantelle och de båda skrattade.

"Tack, Ms.Child." sa Justin och lät som en liten unge och de skrattade igen, ännu mer. Folk började vända sig om och titta på Justin och Chantelle. Alla var väl förvånade. Chantelle, skolans oskyldiga tjej, och Justin, skolans player/wild guy satt tillsammans, ensamma vid ett bord. Molly tittade också på dem. Hon såg väldigt sårad ut. Chantelle reste på sig.

"Jag har lektion om tio minuter, see ya, Bieber."

 

  Chantelle hade gått runt i sitt rum en timme och funderade på om hon skulle ringa Molly eller inte. Hon ville rädda deras vänskap innan det gick för lång tid, desto snabbare desto bättre. Men hon hade ingen lust att ringa henne. Chantelle fick inte gå någonstans heller, det var det som var så irriterande. Tillslut lyfte hon mobilen och skulle precis skriva ett sms. 

"Chantelle, Molly är här. Så länge ni inte försvinner från detta hus får du prata med henne." sa Chantelle's mamma utanför dörren. Dörren öppnades och Molly kom in.

"Jag vill bara förklara...." Chantelle log och kramade om sin bästavän.

"Det behöver du inte, jag vet redan." Molly kramade om Chantelle hårt tillbaka.

"Är det säkert? Jag ville bara ... jag trodde jag skulle förlora dig." Molly började gråta.

"Molly, du är min bästavän och jag älskar dig, du kommer aldrig bli av med mig." sa Chantelle.

 

  Senare den kvällen satt Molly och Chantelle i sängen och pratade. De pratade om allt under, ovanför, emellan och vid sidan om.

"Justin Bieber alltså... ni verkar ha fått en väldigt fin vänskap." retades Molly. "Det såg åtminstone ut så."

"Lägg av, vi är bara vänner!" sa Chantelle och rodnade.

"Hah, skulle inte tro det, du rodnar! Det är ett tecken." ropade Molly ut.

"Sch!" skrattade Chantelle. "Men jag måste erkänna att jag kanske tycker om honom lite...som en vän!" sa hon och flinade.

"Försök överntala mig och intala dig vad du vill, men jag tror att innerst inne vet du att du önskar att det var mer." sa Molly och log. De skrattade tillsammans, men Chantelle visste att hon var allvarlig, och att hon kanske även hade rätt..

---

well, ni fick ett till kapitel!

wohoooooo go malene, go malene :D

jag hoppas att jag hinner skriva fler kapitel till imorgon, lördag & söndag...

blev riktigt stressigt idag, har haft några nervsammanbrott :o

 

meeeen ni var snälla, så here you go! ;)

  "Vad är det som händer?" frågade Justin förvirrat. Han hade ingen aning om vad som var på gång. Chantelle hade stannat och tittade upp.

"Förlåt. Tack så mycket för allt du gjorde, men mina föräldrar kommer hem idag, jag måste verkligen gå..." sa hon och log snett. Han fattade ingenting. Chantelle la ner sin iphone i väskan och styrde sina steg mot dörren.

"Vänta!" Justin ropade och det stannade upp henne. Hon vände sig om och gav honom en kram, sen var hon borta. 

 

 Hur kunde jag vara så dum? Jag visste redan innan att jag inte skulle klara av att dricka så mycket! Varför ringde Molly till Rosa? Hon visste att mina föräldrar skulle flå mig levande om de fick reda på vad jag gjorde här hemma! Chantelle funderade på vägen hem. Hon hade tagit av sig sin pumps, det hade gjort för ont att gå med dem på. Hon småsprang, bad att de inte skulle ge henne ett utegångsförbud som varade i ett år. 

  När Chantelle stod framför sin egen dörr och var livrädd tog hon flera djupa andetag innan hon tog mod till sig och öppnade dörren. Rosa stod och väntade på henne med en blick som var långt ifrån glad. Chantelle orkade inte ens börja förklara något. Hon tänkte gå upp till sitt rum men Rosa stoppade henne.

"Chantelle", sa hon. "Dina föräldrar väntar på dig i köket." Chantelle hade inte någon lust alls att gå in dit och lyssna på deras predikan, men det var lika bra att få det överstökat. Hon möttes av stränga blickar hon väl kände igen, den här gången var det bara värre. Det skulle dröja ett tag innan de kom över det här..

"Vi är besvikna på dig, Chantelle." Det var det värsta hon kunde höra. Ordet besviken. Det var jobbigt att få höra det.

"Jag ville bara ha kul för en gångs skull, pappa..."

"Ha kul? Chantelle, det är därför du har dina kompisar! Man behöver inte supa sig full på en ungdomsfest, man kan ha roligt hemma också."

"Med vilka kompisar?! Jag har förfan bara Molly!" Namnet Justin svepte förbi i hennes bakhuvud, han var också hennes vän, men det kunde absolut inte hennes föräldrar få reda på! "Vad vet dessutom ni om att ha roligt hemma? Ni bara jobbar hela tiden, det är inte konstigt att ni inte vet vad jag gör."

"Så du menar att det här tillhör till din vardag?" frågade hennes mamma och spände blicken i Chantelle.

"Nej! Nej, mamma, det sa jag inte." Chantelle himlade med ögonen, de missförstod henne alltid. Det var irriterande.

"Hursomhelst har du utegångsförbud i två veckor." sa hennes pappa bestämt.

"Men pappa, jag ... jag gjorde ett fel, ni kan inte..."

"Det kan vi visst. Vi har all rätt i världen att göra det. Vi litade på dig, och du svek oss. Därmed har du utegångsförbud."

"Men jag är extralärare, jag måste vara borta några timmar vissa dagar, snälla..." började hon.

"Då får du avsluta det." sa hennes pappa. Man hörde på hans röst att det var slutet på den diskussionen. Hon hade utegångsförbud. Chantelle skrek till argt och gick ut ur köket. Hon skulle minsann strejka, göra vadsomhelst för att inte ha utegångsförbud! Hon kanske kunde sluta äta mat. Chantelle visste däremot att det aldrig skulle funka... Hon stampade så hårt hon kunde med fötterna i trappan och smällde igen sin dörr hårt.

"Chantelle, nu får du sluta. Smäll inte i dörrar, har vi sagt till dig!" skrek hennes mamma nerifrån. Hur kunde de vara så hjärtlösa? Ibland undrade Chantelle om de ens älskade henne.

  Chantelle slängde sig i sängen och grät ut. Allt kändes hopplöst.. Hon tog upp sin mobil, ett sms från Molly hade hon fått.

 

 Chantelle var arg på hela världen för tillfället. Hon litade på Molly, men Molly hade svikit henne! De var bästavänner, men hon kunde inte släppa det bara. Chantelle var långsint, precis som hennes föräldrar.

 

 Allt sög.

---

förlåt hörni,

för att jag inte skrivit på ett tag,

men ibland går det verkliga livet emellan :/

 

anywaayyyy, så kommer jag vara borta den här helgen också...

jag har planerat att jag ska skriva som en galning nu, ett par kapitel

så ni har något att läsa i alla fall!

bara för att jag tycker om er så mycket ;) ♥

 

  Justin fick panik och visste inte vad han skulle göra.

"Chantelle, du får inte svimma nu!" Han skakade om henne lätt. Hon gurglade till lite och hennes ögonlock fladdrade till lätt. Han suckade lättad ut. Hon var inte helt borta - än. Vad skulle han göra nu? Leta upp Molly? Han orkade inte göra det. Chantelle behövde antagligen bara komma hem och sova. Men han visste inte vart hon bodde någonstans!

 Han lyfte försiktigt upp henne i sin famn. Hon såg så ömtålig ut. Allt var hans fel. Det var Justin som hade bjudit med henne på den här jävla festen från början! Det var bara hans fel.... Justin började gå långsamt på vägen. En taxi mötte upp honom och han stannade den. Han sa sin address och chauffören nickade. Chantelle låg med huvudet på sidan av fönstret. Justin böjde sig fram och smekte bort håret som låg över hennes hår. 

 När de var framme gav han chauffören dricks och han lyfte upp Chantelle. På något sätt lyckades han låsa upp dörren och bära upp Chantelle för trappan. Han gick in i gästrummet och la ned henne försiktigt på sängen. Han smekte henne över kinden och sen släckte han lampan och gick ut.

 

 Chantelle vaknade och kände hur det dunkade i huvudet. Hon hade världens värsta huvudvärk. Hon grimaserade och öppnade ögonen. Men så fort hon såg en strimma ljus blixtrade det till i hennes huvud. Hon kunde inte öppna ögonen! Det gjorde ont att se ljuset. Chantelle la en hand över hennes ögon och stönade. Då märkte hon hur obekvämt det var. Hon hade något kort och tight på sig. Hon lyfte bort handen och försökte återigen öppna ögonen. Hon kisade och tittade runt. Det hon såg var att persiennen var neddragen, ändå var det ljust. Det andra var att persiennen inte var hennes egen. Det var inte ens Mollys. Vart var hon någonstans? Hon försökte förtvivlat komma ihåg gårdagen, men det var som ett tomt hål i hennes huvud. Vad hade hänt? Hon kom ihåg att hon hade varit hemma hos Molly...de hade fixat sig och sedan gått på ... en fest? Det hade fortfarande inte klarnat upp i hennes huvud. Hon öppnade ögonen helt. Rummet var stort och ljust med vita väggar. Sängen var enorm. Hon hade en svart klänning på sig. Hon sträckte på sina muskler och satte sig upp. Det snurrade runt runt runt. Huvudet höll på att sprängas. Hon tittade åt sidan och på sängbordet låg det ett glas vatten, bredvid en ipren och en alvedon. Hon antog att de var hennes, men även om det inte varit det hade hon tagit det ändå.

  När Chantelle svalt tabletterna svingade hon benen över sängkanten. Det gick bra ända tills hon stod på sina ben. Det vinglade till och hon tog tag i väggen framför henne för att kunna hålla balansen. Hon såg en dörr och öppnade den - det var en badrumsdörr. Hon vinglade fram till handfatet och tittade upp till spegeln.

 Hon drog in luft snabbt. Chantelle såg ut som ett vrak! Sminket var alldeles svart runt hennes ögon och det ledde ner ända till hennes kinder. Håret var som ett fågelbo, det såg omöjligt ut att borsta ut. Ögonen var lite blodsprängda. Hon såg ut som ett levande lik! Hon mötte sin blick i spegeln och tog djupa andetag. Hon skvätte vatten på hennes ansikte och tog bort lite smink runt hennes ögon. Nu såg det lite bättre ut.

 

  Hon klev ut ur badrummet och öppnade en annan dörr. Det var en lång korridor framför henne. Det kom ljud från något som lät som ett kök och det doftade pannkakor. Hon var beredd att springa om en främling dök upp i detta hus. Plötsligt kände hon igen korridoren. Det var...hemma hos Justin! Hon andades ut. Men vadtusan gjorde hon här? Chantelle gick nerför trappan och in i köket. Justin stod och stekte pannkakor. Det kändes helkonstigt.

"Hej." sa hon och fick knappt ut ett normalt ljud. Hennes röst var raspig och halsen torr som öken. Justin vände sig om.

"Godmorgon", svarade han och log försiktigt. Hon kliade sig på bakhuvudet.

"Eh, får jag fråga varför jag vaknade i ett okänt rum?" sa hon osäkert. Han skrattade lågt.

"Det blev en ganska vild kväll för dig igår."

"Vad menar du?"

"Du drack och dansade. Tillslut blev du så full att du svimmade." Hans leende försvann. "Jag ville inte lämna dig helt ensam."

"Tog du hand om mig?" frågade hon förvånat.

"Klart jag gjorde. Jag bryr mig om dig." sa han och Chantelle log. Fjärilar dök upp i hennes mage och virvlade runt. Hon kände sig snurrig, men det var inte på grund av huvudvärken. Ögonblicket stördes när det började lukta bränt. 

"Pannkakan!" sa Chantelle och Justin kom tillbaka till verkligheten. Han vände på pannkakan som var svart. Båda två skrattade.

 

 De åt pannkakorna till frukost och pratade med varandra. Det var mysigt att vakna hemma hos Justin. Äta frukost tillsammans, det kändes så rätt! Som att det var helt normalt, att det alltid hade varit så. 

"Din väska ligger i hallen, du kanske vill kolla om du fått sms eller något." sa Justin när de ätit färdigt och lagt allt i diskmaskinen. Chantelle gick ut i hallen och såg hennes väska på en byrå. Hon tog upp den och öppnade. Hon kollade mobilen. 16 missade samtal och 18 sms?! De flesta var från Molly, några från Rosa och några från..hennes föräldrar? Varför hade de ringt henne? De brukade inte ringa när de var på jobbresor.. Stackars Molly! Chantelle kom på att Molly hade varit tvungen att gå hem ensam. Hon hade väl inte en aning om var Chantelle befann sig. Alla andra fick vänta. Hon slog Molly's nummer av vana och la luren mot örat. Molly svarade efter en och en halv ringsignal.

"Hallå?" svarade hon och lät uppjagad.

"Molly, det är Chantelle."

"Herregud Chantelle, vi har varit så oroliga! Jag visste inte var du var och jag ringde och letade men du var borta och du svarade inte, jag hade ingen aning om var du var och jag fick panik och....." Hon hämtade andan och Chantelle hörde att hon grät.

"Vad menar du med att 'vi' har varit så oroliga? Molly, det är bara du som visste att jag var på festen!" Det blev knäpptyst i luren.

"Jag är ledsen, Chantelle." viskade Molly. Chantelle's hjärta började slå i hyperfart.

"Vad menar du?"

"Jag....jag hade ingen att prata med. Jag kunde inte leva med att jag inte visste vart du var.... Jag ringde Rosa." Chantelle stammade.

"D-du gjorde vad?" skrek hon. "Molly, nej! Varför då? Du vet att hon pratar med mina föräldrar på en gång!" Chantelle hade panik och gick runt i hallen. Justin dök upp i dörren till köket.

"Förlåt, Chantelle!" sa Molly fortfarande ynkligt. Chantelle la på luren. Hon tittade på smsen. Högst upp var ett sms från hennes pappa. Det stod:

'Vi är påväg hem.'

    Det kunde bara betyda en sak. Chantelle's liv var över.

---

Chantelle's föräldar är påväg hem! 

omagasssh! ;o 

det verkar inte så hemskt, men nu får ni veta hur hennes föräldrar verkligen är ....... 

btw så är jag hemma nu, saknat mig? :')

 

 

---

  "Är du redo för äventyr, bästa vän?" frågade Molly. Hon log så att hennes vita tänder syntes. Chantelle nickade nervöst. Molly började klättra ner för stupröret. Det skulle tydligen vara väldigt hållbart enligt Molly. Chantelle hade ångrat sig sjuhundramiljoneråttioelva gånger, och sen ångrat sig igen. Men nu var det försent att ångra sig en gång till. Molly ålade sig ner för stupröret och Chantelle hängde huvudet utanför fönstret.

"Aj!"

"Herregud Molly, lever du?" frågade Chantelle oroligt. Hon såg inte riktigt hur långt Molly kommit. Men hon hörde en duns som antingen bevisade att Molly ramlat och dött, eller så stod hon upp på normal mark.

"Det är klart att jag lever, kom igen nu fegis." ropade Molly från marken. Chantelle svalde, hur skulle hon klara av det här? Hon hade inget problem med höjder, men att klättra nerför ett stuprör hade hon faktiskt aldrig gjort. 

"Okej, jag kommer ner nu....." Chantelle hängde ut ett ben och försökte desperat få ett bra tag så att hon inte skulle ramla. Hon tog ett par djupa andetag. "Chantelle, lugna ner dig nu. Det här är inte farligt. Om Molly klarar det klarar du det också.." sa hon tyst till sig själv. Hon var ute med hela kroppen nu och försökte långsamt ta sig nedåt. Hon hade precis börjat slappna av när hon slant med benet och sparkade till fönstret bredvid.

"HELVETE." Hon blev förvånad över ordet som kom ut från hennes mun, Chantelle burkade aldrig svära.

"Häng kvar och var tyst!" sa Molly och hoppade in i en buske. 

  Innifrån hörde båda två hur hennes föräldrar sprang nerför trappan. Molly's pappa Philip öppnade dörren med hans fru Jane bakom sig.

"Philip, var försiktig." Han började gå ut.

"Stanna här, Jane." Jane nickade och tände lampan. Chantelle var panikslagen, hon kunde snart inte hålla i stupröret. Hennes händer var svettiga och hennes ben skakade av ansträgning. Hon bad för hela sitt liv att de inte skulle upptäcka Chantelle. Molly's och Chantelle's föräldrar skulle mörda båda två. Chantelle kände hur hennes fingrar började lossna. Hon hade tårar i ögonen för att det var så jobbigt.

"Philip, det är inget härute. Det var säkert bara en fågel som flög in i fönstret. Vi går in igen." Philip kollade runt hela deras gräsmatta och Chantelle såg hur hans ögon vandrade uppåt väggen mot henne. Hon blundade och svor tyst. Nu var de upptäckta. Men Philip sa ingenting, han hade inte sett henne! Det var antagligen för mörkt där hon satt. Molly's föräldrar gick in och Chantelle klättrade ner fort som blixten.

"Det där var såhär nära ögat." sa hon till Molly i busken. Molly klättrade besvärat ut och hade en massa blad i håret. De försökte panikslaget hålla tillbaka skrattattacken och sprang iväg när de inte klarade mer. De stod på gatan och asgarvade. Den här kvällen var sjuk.

 

 Justin trängde sig igenom allt folk i huset. Det var smockfullt. I hörn överallt stod folk och praktiskt taget hade sex. Det luktade rök, öl och spya. Euw. Han sprang runt och letade efter Chantelle, men kunde inte hitta henne. Han gav upp och satte sig i en soffa.

 

  Chantelle och Molly trängde sig in i huset, det var folk överallt. I hörn gjorde folk ganska olämpliga saker, men de orkade inte bry sig. Molly drog med sig Chantelle till mitten av ett golv där folk dansade. Chantelle fick öl på sig av en kille som stod och höjde sitt glas när han dansade så att det stänkte.

"Euww!" skrek Chantelle men ingen hörde. Hon kunde inte riktigt koncentrera sig på att dansa, hon var inte helt avslappnad. Hon trängde sig bort från folkmassan och passerade ett killgäng. De åt bokstavligen upp henne med blickarna. Helt plötsligt kände sig Chantelle väldigt snygg. Tydligen tyckte killarna om hennes utseende. Hon ställde sig vid några folk. En kille med mörkbrunt hår och åh så fina käkben kom fram till henne. Han log mot henne och hon log osäkert tillbaka.

"Hej, dig har jag inte sett förut, vad heter du?" frågade han.

"Chantelle", sa hon med hyffsad säkerhet i rösten. Han tänkte efter.

"Vänta, går vi i samma engelska grupp?" frågade han förvånat. "Jag känner igen dig lite nu..." Hon skrattade. Såg hon verkligen så annorlunda ut? 

"Vill du ha en öl?" frågade någon och sträckte fram den. Hon tog den utan att tänka och smakade lite. Det var inte gott. Men hon drack den ändå. Efter att ha druckit en hel del kände hon sig avslappnad och drog med sig den mörkhåriga killen ut på dansgolvet. Hon visste inte ens vad han hette! De gick i samma skola i alla fall. Hon började dansa och sträckte upp händerna i luften. Killen satte sina händer på hennes höfter och de rörde sig i samma takt. Hon vände sig om med ryggen mot honom och ställde sig väldigt nära. Kanske lite för nära, men hon hade så kul och märkte ingenting. Hans händer började vandra över hennes kropp.

 

  Justin orkade inte sitta bland par som grovhånglade på soffan längre. Han tryckte sig återigen genom folkmassorna och såg Molly. Då borde Chantelle vara i närheten. Han sökte med blicken men hittade henne inte. Däremot såg han en tjej som hade likadant hår som dansade vilt med en kille. Han gick närmare och tappade hakan. Det var Chantelle. Jävlar vad hon var sexig! Helt plötsligt såg han hur de rörde sig mot varandra. Han tyckte inte om det. Av någon anledning blev han sur och arg. Han klev in bland folket och såg någon blond tjej. Han började dansa med henne.

 

 Chantelle tittade upp och såg på en gång Justin. Han stod med någon blond.....bitch. Hon tyckte inte om sättet de rörde sig mot varandra. Justin's blick mötte hennes två sekunder och sedan tittade de bort. De vinkade inte eller någonting. De bara fortsatte dansa.

 

  När hon hade druckit lite till kände hon hur hon mådde illa. Hon släppte killen och sprang iväg med handen för munnen. På något sätt lyckades hon ta sig ut. Hon satte sig ner på trottoaren och spydde. Shit. Hon var tydligen inte ensam om att spy, någon annan spydde i en buske. Euw, igen.

 

  Justin orkade inte veta om att Chantelle dansade sådär med någon annan, han ville skydda henne, ta hand om henne, inte se henne sådär med någon annan. Han gick ut och satte sig ner vid kanten av vägen. Han hörde hur någon sprang ut och spydde mycket vid sidan om honom. Han vände sig om och såg henne igen. Justin sprang dit och höll undan hennes hår. Chantelle trodde att det var Molly som tog hand om henne, men när hon tittade upp såg hon in i de vackraste ögonen någonsin. Justin.

"Hej." sa hon lite awkward.

"Hej", svarade han lika awkward. Hon spydde lite till. "Chantelle, hur mår du egentligen?" frågade han. Hennes ögon slöt sig. "Chantelle? Hallå?" Fuck, hon hade svimmat! Vad skulle han göra nu?

---

Sorry, men jag har inte tid att skriva mer! 

det här inlägget är tidsinställt, för jag är borta i helgen nu.. kommer hem på söndag igen :)

får se om jag orkar skriva mer då!

ganska dramatiskt nu, vad ska han göra? :o

 

kommentera vad ni tycker! ^^

BTW så är ni världens bästa läsare! 

jag kan knappt vänta tills jag får komma hem och skriva ett till kapitel åt er! :D

love you guys,

you are my inspiration ♥

pusss pusssss!

 

ÅH JAG VILL SKRIVA MER, MEN HINNER INTE!

bye bye.....

 Chantelle hade valt att planera noggrant hur hon skulle göra. Först var hon tvungen att snacka med Molly.... hon ringde och frågade om hon fick komma över på fredagen. Efter middagen gick hon över till Molly. När de hade gått förbi Molly's övervakande föräldrar och småpratat artigt med dem flydde Molly och Chantelle till hennes rum. Chantelle kunde knappt hålla tyst.

"Molly! Jag behöver din hjälp." sa Chantelle och log nervöst.

"Självklart hjälper jag dig bästavän, vad kan jag göra för dig?" sa hon och skrattade upphetsat. Chantelle berättade att hon skulle på sin första 'riktiga' fest på lördag. Molly stod med öppen mun tills Chantelle sa åt henne att stänga den.

"Jag är bara otroligt förvånad...du blev...inbjuden på fest...av JUSTIN BIEBER?!" skrek hon och började hoppa upp och ner i hennes rum så att det dunkade ner till vardagsrummet.

"Schh....! Tyst Molly, dina föräldrar hör dig!" sa Chantelle så tyst hon kunde. Sen log hon ett överlägset leende. "Visst är det coolt? Det kommer vara hos Lissie. Hennes föräldrar är tydligen borta då." Molly hade slutat hoppa nu.

"Men Chan, hur tusan ska du komma dit? Du skulle aldrig få..." började hon.

"VI - du och jag - kommer gå tillsammans för det första. Vi kommer smyga dit på något sätt, jag vet inte hur än men....." Molly avbröt henne.

"Vi gör såhär. Du sover över hos mig, sen klättrar vi ut genom fönstret och in när vi kommer hem - busenkelt." Chantelle log snett åt sin bästavän, hon var bra gullig hon.

"Det gäller att inte bli upptäckta bara..." Molly skrattade och visade sina smilgropar.

"Det fixar vi lätt." sa hon med en glimt i ögonen.

 

  På lördagen packade Chantelle ihop sina saker hon skulle ha med till Molly. Men ärligt visste hon inte vad hon skulle ha med sig. Hon hade inte mycket smink, och inga passande kläder heller.. Hon ville ha Molly's smakråd istället. Chantelle sprang in i badrummet, tog sin neccessär, tandborste och ansiktsrengöring och la i väskan. Hon sprang nedför trappan.

"Rosa! Jag går till Chantelle nu, vi ses imorgon!" ropade hon till Rosa.

"Okej, men du vet att jag ringer till Molly's föräldrar för att kolla upp er!" ropade hon tillbaka. Jodå, det visste Chantelle väl att hon skulle göra. Det hade hennes föräldrar bett Rosa. Det klart, de litade på Chantelle, men tydligen inte så mycket. Hon suckade och stängde dörren.

 

"Det här kommer bli grymt roligt!" sa Molly och klappade händerna förtjust som ett litet barn på julafton. Chantelle kunde inte låta bli att skratta åt hennes entusiasm, den smittade alltid av sig. Molly hade sagt till sina föräldrar att de skulle titta på film hela natten. Hon hade förberett en skiva med flera nedladdade filmer som alla skulle gå en efter en, så att de inte skulle misstänka något. Hon hade självklart bett dem att inte störa, och de brukade lyssna på det.

  Molly tryckte ner Chantelle i en stol framför en gigantisk spegel. Sen började hon rota fram massvis med smink och hårprodukter.

"Woah, ska jag ha allt det där på mig?" sa Chantelle lite rädd.

"Vi ska göra dig till en rockstjärna, baby!"

  Molly visste exakt hur hon skulle göra för att fixa en totlt grym förvandling. Hon la på lite grundsmink i Chantelles ansikte - foundation och puder, men det behövdes inte mycket, för Chantelle hade perfekt hy. Sen la Molly på en guldglittrande ögonskugga tillsammans med färgerna brun och svart. 

"Mjauu", sa Chantelle och de skrattade tillsammans. Chantelle fick mascara på sina redan långa ögonfransar och sedan ett läppstift som gjorde Chantelle's läppar mörkare. När Molly flyttade sig från sin plats framför Chantelle's ansikte tappade hon andan. Hon såg....fantastisk ut! Hon kunde till och med erkänna det själv! Hon studerade sig i olika vinklar och log.

"Nästa steg." sa Molly och tog fram plattången. Chantelle fick spikrakt hår som låg perfekt över hennes axlar. Hon fick bra volym i håret som lyfte upp hennes ansikte.

"Du är verkligen bra på det här, Molly!"

"Tack!"

 

  Molly öppnade sin stora garderob och rotade runt. Hon tog fram en svart tajt klänning. Den var ursnygg. Den hade en fin figurform och hade spets. Den var även väldigt kort... Den såg snygg, men också väldigt utmanande ut. Chantelle pekade på klänningen och sedan henne själv. Molly nickade bestämt.

"Molly, jag kan inte ha på mig den där, det....jag kan inte." Chantelle kämpade emot lusten att se hur hon såg ut i den, men förlorade. Hon ryckte åt sig den och lyckades krångla på sig den. Hon vände sig mot spegeln.

"Wow." Molly nickade igen. "Okej, jag ångrar mig, jag tar den!" Till klänningen fick hon guldglittriga pumps. 

  I spegeln såg inte Chantelle ut som en oskyldig flicka, som alltid skötte sig perfekt. Hon såg ut som en rockstjärna - en kvinna. 

---

inget speciellt i detta chapter! :D

men i nästa så blir det partyyy partyyy! tiihihhihi

det kanske blir kaos? :o

man vet aldrig med mig, tänk om elvis preasley kommer, hon blir förälskad,

de flyger i väg i hans bil, får barn, barnet hamnar på hogwarts,

och sen dör alla.

 På torsdagen väntade Justin på Chantelle utanför skolan återigen. När hon kom sa hon kort hej och de började gå direkt. Justin fattade fortfarande inte varför hon var så sur, hade hon PMS eller? Han valde att inte ta upp det och de gick hem till honom igen. Chante började stapla upp böckerna på bordet och Justin suckade. Hon gav honom inte en blick när hon slog upp sidan de skola jobba på, ämnet var teknik.

"Vi kommer jobba på avsnittet speglar idag. Vi börjar med kapitlet men tar inte för mycket, du klarar väl inte av att ta in så mycket på en gång..." sa hon och lät verkligen sur. Problemet med Chantelle var att hon var ganska långsint av sig. När hon var liten och bråkade med Molly kunde det ta dagar innan någon sa förlåt, och oftast var det Molly som sa förlåt först - även om det inte var hennes fel att de börjat bråka från hela början. Det var tur att Molly var en väldigt förlåtande person, annars hade Chantelle kanske inte haft någon att vara med varje dag.

"Ursäkta att jag frågar, men är du arg på mig?" avbröt Justin henne. Hon tittade bort åt höger ut genom fönstret. 

"Varför tror du det?" frågade hon.

"Du verkar bara... annorlunda. Du har kastat sura blickar på mig ända sen i förrigår. Har jag gjort något fel vill jag att du säger det." Justin ville bara få det överstökat. Han orkade inte ha någon som var sur på honom.

"Jag visste inte att du skämdes över mig så mycket, men du kunde i alla fall sagt hej till mig i skolan." Justin började skratta, var det ett skämt eller?

"Vad är det som är roligt mitt i det hela?" fräste Chantelle irriterat åt Justin. Han skrattade åt henne!

"Förlåt... förl..." Han skrattade. Plötsligt blev han allvarlig. "Jag trodde det var du som skämdes över mig..inte tvärtom." Han log snett. Chantelle's ögon såg förvånade ut. Varför trodde han det?

 Båda två brast ut i skratt. Allt kändes så dumt helt plötsligt.

"Antar att det är bådas fel då? Ett missförstånd?" skrattade Chantelle. Justin nickade och log.

"Bådas fel." Han blinkade åt henne. Hon rodnade och tittade ner i boken.

"Okej, vi fortsätter där vi var." Hon bläddrade sida. Vi ska läsa om avspeglingar i vattnet, vad det beror på..."

 

"Shit vad trött jag är..." mumlade Justin när han vilade huvudet i händerna. 

"Mm", svarade Chantelle. Hon var inte så trött, hon var van med mycket mer plugg.

"Kan vi dra upp till mitt rum istället? Det är mer bekvämt där.." Chantelle nickade. De packade ihop sakerna och försökte att inte tappa något när de gick. Chantelle misslyckades först. Hon tappade en enda penna, sen tappade hon en bok på sin fot och en pennvässare. Hon började hoppa omkring för att undvika smärtan.

"Aj, hur lyckades jag egentligen?" jämrade hon sig och hoppade på ett ben. Justin gapskrattade, hon såg förbannat rolig ut. Det slutade med att han tappade allt han hade från början i famnen.

 När de lugnat ner sig lite kunde de hyffsat bära upp det för trappan utan att tappa något viktigt. Justin's rum var enormt precis som Chantelle's. Hon tittade drömmande på sängen som såg väldigt inbjudande ut. Hon hade ont i ryggen, och var trött på grund av allt skrattande. Justin tittade retfullt på henne.
"Varsågod, det är bara att hoppa i säng, jag kan följa med om du vill!" sa han och skrattade när han såg färgen sprida sig på hennes kinder.

"Lägg av." sa hon och satte sig i hans soffa istället. Den var nästan lika bra. Justin valde sängen, han la sig raklång och blundade.

"Det är fest hos Lissie på lördag, ska du hänga med?" frågade Justin plötsligt. Han hade bestämt sig för att gå i alla fall. Om Chantelle följde med hade det blivit roligare också. Innan hon visste ordet av hade hon tackat ja till hans inbjudan. Det var efteråt hon insåg hur dum hon var. Hon skulle aldrig få hänga med på en fest för hennes föräldrar! Å andra sidan hade hon blivit mer och mer nyfiken på hur andra hade det på helgerna, och hennes föräldrar var faktiskt inte hemma... Det kanske var hennes chans!

 

 Efter de hade pratat med varandra blev klockan ganska mycket och Chantelle bestämde sig för att gå hem. Idag hade hon däremot varnat Rosa att hon skulle komma hem sent.

"Vi ses i skolan imorgon då.." retades Chantelle. 

"Eller på lördag.." retades han tillbaka. Idag tvekade hon inte utan gav honom en kram. Sen sa hon hejdå och gick.

 

Vad var det med honom? Justin stod och tittade på dörren som ett freak utan att röra på sig. Han kände sig.... fri. Det var någonting som hade förändrats hos honom. Han kände hur det pirrade i magen, allt i livet var .. perfekt! Det var första gången på länge han känt det. Sist var när hans föräldrar var hemma och de var en riktig familj.....

 

---

 OH MY GASSHH, something is happening with Justin!

vad tror ni? ;)

skulle uppskatta om ni sprider bloggen vidare, det är roligare att skriva om man vet att många 

läser det! men ni är världens bästa läsare självklart :D 

 

till den anonyma; är texten bra, eller ska jag göra den större? :) 

 

kram kram /malene <3

 Chantelle började gå hemåt. Det var fortfarande ljust ute, klockan var åtta. Hon bestämde sig för att undvika Justin när hon kunde. Sen visste hon självklart att hon var tvungen att plugga tillsammans med honom. Men hon skulle undvika honom i skolan. Justin utnyttjade bara folk... Det var det Chantelle intalade sig hela kvällen, men det fanns en spänning mellan dem, något hon aldrig känt. Hon ville inte ha ett one night stand, och Justin var en sån kille. Chantelle var oskuld! 

 Det var hennes föräldrar som alltid tjatat på henne att hon inte fick skaffa pojkvän. De tog bara en onödig tid, och hon behövde den tiden till att plugga för att komma in på college. Hon ville inte ha pojkvän. Eller ville hon det? Förut hade hon aldrig tänkt på det, men nu när hon varit med Justin en dag var hon inte lika säker längre. Hon skakade på huvudet, hon var tvungen att lugna ner sig.

 När hon öppnade dörren blev hon attackerad av Ms. Sampson, Rosa. Rosa drog in henne genom dörren fort.

"Vart har du varit Chantelle? Du vet att du måste säga till mig när du ska någonstans!" Hon var tydligen helt panikslagen för att Chantelle var några timmar sen. Men Chantelle forstod varför, Mr. & Mrs.Child var väldigt hårda och strikta. Om de visste att Chantelle var borta skulle de antagligen bli helt galna, och tycka att det var Rosa's fel.

"Ta det lugnt, Rosa!" sa Chantelle och kramade om henne. "Jag var hos en person på min skola, jag har blivit extra lärare." Rosa höjde på ögonbrynen.

"Tillåter dina föräldrar det?" frågade hon försiktigt.

"De är ändå inte hemma. Mamma är i Indien för att lära ut något, pappa är i New York. De kommer vara borta några veckor.." Rosa kramade om henne igen.

"Skräm mig inte sådär igen, Chantelle!" Chantelle skrattade, Rosa var väldigt gullig. Det var hennes extra mamma. Rosa ersatte lite att Chantelle's föräldrar nästan aldrig var hemma. 

 Rosa var en mamma från spanien med sju barn. Hon var väldigt mån om att man mådde bra. Hon hade kvar alla mammakänslor och oroade sig över att Chantelle inte mådde bra, och hon gjorde allt för att muntra upp henne. Chantelle var glad över att hon hade Rosa hemma. Rosa's barn bodde kvar i spanien, och Chantelle visste att hon saknade dem mycket.

"Jag har gjort varma mackor, ska vi äta?" frågade Rosa och Chantelle nickade. Hon kände lukten av varma mackor och hon blev hungrig. De gick och satte sig vid köksbordet och småpratade när de åt. Chantelle berättade om Justin och Rosa lyssnade noggrant.

"Ja, det är ditt val. Men du har nog rätt i att undvika honom..." sa Rosa. 

 

 Dagen efter i skolan oroade sig Chantelle över hur Justin skulle var mot henne. Men hon hade oroat sig helt i onödan. Efter ett par lektioner gick han med sitt gäng emot henne. Han tittade på henne och hon tittade på honom. Han sa ingenting! Justin sa ingenting till henne. Hon blev totalt ignorerad. Det gjorde henne irriterad. Sen blev hon ännu mer irriterad över att hon blev irriterad av det. Hon ville undvika honom, ändå blev hon sur.

 

 Justin hade märkt att Chantelle helst inte ville ses med henne. Därför hade han bestämt sig för att vara neutral i skolan. Men nu hade hon börjat titta surt på honom i korridorerna, och han fattade inte varför. Han hade väl inte gjort något fel? Han hade skött sig perfekt enligt honom själv! Han hoppades att hon inte ångrat sig att hjälpa honom, för han visste att han behövde hennes hjälp...

 

---

Det blir ett ganska kort kapitel för tillfället, jag kanske skriver ett till idag :)

well, vad tycker ni om hela storyn ? går allt åt helvete, eller verkar det vara genomtänkt och inte helt rörigt? 

lämna gärna era tankar här! 

 

---

 

 

 Den här dagen var som alla andra dagar, fast ändå inte. Chantelle visste att hon var tvungen att bestämma en tid att träffas med Justin så att de kunde plugga tillsammans. Hon skulle lära honom grunder inför nästa prov. Det kändes konstigt att lära ut saker till någon annan. Hon visste inte vilka kunskaper han hade, fast han verkade ganska osmart. Hon visste inte vilka egenskaper han hade heller. Justin kanske var en uppblåst mobbare, som säkert skulle mobba henne. Ärligt talat hade hon inte lagt någon uppmärksamhet på alla populära gäng på skolan. Det fanns tjejgäng som inte hade höga moralnormer.. Sen var det killgäng, där Justin var en av dem. Hon hade gått på samma lektioner som Justin flera gånger under dagen, men hon hade inte vågat gå fram och fråga! Det hade varit hemskt förödmjukande om han skulle ignorera henne. Eller säga något elakt. Därför vågade hon inte ta steget. 

 

 

 Chantelle satt i matsalen med Molly vid ett bord i ett hörn. Det var någon slimig mat som skulle föreställa pasta med köttfärssås. De hade inte lyckats nåt vidare. Molly pratade om en tv-serie uppjagat och berättade i varenda detalj om det som hänt på avsnittet kvällen innan. Chantelle la in ett "mm" "jaa" "jaså" då och då men orkade inte lyssna ordentligt. Helt plötsligt kändes det som att det blev tystare i matsalen. Hon vände upp blicken och såg Justin resa sig från bordet.

"Vart ska du?" frågade hans kompisar men han svarade inte. Han började gå och Chantelle insåg med panik att han gick åt hennes håll. Han närmade sig fort och hon flackade med blicken. När han stod framför henne märkte hon hur Molly glodde intensivt.

"Hej, är det du som är Chantelle?" frågade han och flashade iväg ett bländande leende. Chantelle hade ingen röst för tillfället, halsen var torr som öken men hon klarade av att nicka. "Mr. Brown sa att du skulle vara min extra lärare."

"Ja, det är sant", pep Chantelle till svar. Hon lät som en råtta. Hon harklade sig lite och skruvade sig på den obekväma stolen. Det kändes som att hela matsalen tittade men antagligen så inbillade hon sig bara.

"Tja... kan du träffas och plugga nån dag? Vad gör du efter skolan?" frågade han och blinkade. Chantelle rodnade på 0,3554219 sekunder. Hon nickade till svar igen.

"Jag är ledig, jag gör ingenting alls, ingenting." Han skrattade. Hon visste inte om det var för att hon lät konstig eller om det var på grund av hennes svar. Hon var lite förvirrad.

"Mm, då ses vi efter skolan, jag möter dig utanför skolan." Han gick iväg och världen började röra på sig igen. Molly tog tag i Chantelle's arm och tittade på henne med en 'vad hände precis' blick. Chantelle skakade på huvudet.

"Oh my god." Molly började skrata. "Han är grymt het, den där killen alltså!" sa hon drömmande. Chantelle skrattade. "Varför sa du inte att du skulle vara hans extra lärare?" frågade hon och sköt iväg en mordisk blick. Oups. Chantelle skruvade på sig igen.

"Alltså, jag vet inte. Trodde inte att det var en big deal för dig......." Molly avbröt henne innan hon pratat färdigt.

"Skojar du? Vi snackar om Justin Bieber här, eller pratar du om någon annan? Justin är liksom....vrålsnygg. Du är verkligen lyckligt lottad, tjejen.. Men passa dig, Justin är oftast ute efter mer än man vill. Det är det folk säger i alla fall." Chantelle blev orolig. Det Molly sa var sant, hon visste det innerst inne. Men hon var bara där för att lära Justin att plugga, bara så att han kunde börja på college. Det var det enda hon skulle göra...

 

 Justin väntade utanför skolan, precis som han sagt. Han hade hörlurar i öronen och volymen var nästan jobbigt hög. Han blundade och sjönk in i musiken. När han öppnade ögonen kom Chantelle gående emot honom. Justin tyckte Chantelle verkade oskyldig. Hon hade en aura runt sig som utstrålade 'jag är ömtålig'. Men han hade inget emot det. Hon verkade... spännande och outforskad. Han skrattade åt sina ordval. Chantelle tittade på honom med en konstig blick. Han drog ur hörlurarna och flashade iväg ännu ett leende. Han såg hur Chantelle vinglade till lite. Han gillade effekten han fick av henne.

"Är du redo att gå? Vi pluggar hos mig." Hon nickade och de började gå. Chantelle hade en väska som såg ut att vara full av böcker. Han såg inte fram emot det. De sa ingenting när de gick, men det kändes inte som att det behövdes. Det var en bekväm tystnad. 

 De gick upp till hans uppfart och huset var gigantiskt.

"Stort hus." sa Chantelle och log. 

"Ja, men det finns inget vettigt därinne, tro mig." svarade han. Hon visste inte riktigt hur hon skulle tolka det han sagt, så hon släppte det. Han låste upp dörren och de gick in, tog av sig ytterkläderna. Chantelle kände sig lite obekväm, hon var trots allt i en killes hus för första gången, och det var dessutom inte hos vemsomhelst.

"Vill du ha något att dricka?" frågade han och gick in i ett fint kök.

"Te, tack." Han nickade och tog fram olika smaker, och kokade vatten i en vattenkokare. Han hällde upp vatten till henne och sig själv.

"Dricker du te?" frågade hon honom skeptiskt. Han skrattade åt hennes min.

"Jag kanske heter Justin och är en kille, men ja, jag dricker också te ibland." Hon rodnade, det kändes ganska dumt efteråt när hon frågat. De satte sig vid ett bord och hon började stapla upp en massa böcker.

"Men herregud, ska vi läsa på allt det där kommer jag vara 89 år gammal innan jag lärt mig något.." Hon log, det var nog inte sant. Hon kunde verkligen gå in för saker och ting.

"Jag kommer inte ge mig innan du lärt dig något."

"Mhm." sa han och blinkade åt henne. Justin sträckte sig efter en bok och kom nära Chantelle. Hon ryckte till och lutade sig tillbaka. Hon erkände för sig själv att hon blev väldigt nervös. Han luktade underbart. Han skrattade åt hennes reaktion. Hon blev lite irriterad och tog en bok, slog upp sidan.

"Vi börjar med matte." sa hon och han himlade med ögonen. Perfekt, hans favoritämne. "Vi har prov på algebra om 3 veckor, det är bäst att vi börjar med det nu." Hon gav honom penna, sudd, linjal och ett rutigt papper. "Testa det här talet." Justin tittade på det, tittade på Chantelle och suckade.

"Jag fattar inte." Det var det enklaste talet på kapitlet, och han fattade inte. Chantelle reste på sig och gick runt till hans sida.

"Okej, du gör såhär..." Hon började förklara och böjde sig framåt. När hon tittade på honom insåg hon att hon var väldigt nära Justin. Hon harklade sig men flyttade sig inte. Han fick inte skratta åt henne igen. "Du lägger ihop de här först. Fattar du?"

"Jag tror det." Justin började räkna och hon fick hjälpa honom på traven, men efter en stund hade han löst talet. "Shit vad bra jag är!" skröt han och Chantelle skrattade.

"Nu har du bara typ 10 tal till att göra." Han muttrade något ohörbart men man märkte att han verkligen försökte.

 

 När de hade jobbat med matte, engelska och lite religion tittade Chantelle på klockan. Det hade gått så sjukt snabbt.

"Oj, jag måste verkligen gå!" sa hon och började packa ihop. Hon sprang iväg till hallen och satte på sig sina skor och sin jacka.

"Vilken fart du fick..." mumlade han och gick efter. De stod i hallen och tittade på varandra. "Ses vi en stund på torsdag?" Chantelle nickade. Hon sträckte ut sin hand för att trycka ner dörrhandtaget, men han stoppade henne genom att ta tag i hennes arm.

"Vänta", sa han. "Får man ingen kram eller?" Hon rodnade svagt och gav honom en kram. Tänk om hon kramade honom för länge? Men han luktade fortfarande underbart. När de släppte taget snurrade hennes huvud.

"Hejdå." sa hon svagt och han skrattade. Hon snubblade ut genom dörren och stängde snabbt. Hon tog ett par djupa andetag och lugnade ner sitt hjärta. Hon behövde sannerligen som Molly sa, passa sig för Justin. 

Chantelle och Molly gick i skolkorridoren efter en extremt tråkig lektion i NO. Ibland tyckte Chantelle att hennes liv gick ut på att plugga och att gå i skolan. Det var det enda hon gjorde på dagarna.. Hon pluggade i skolan, och fortsatte när hon kom hem. Mrs och Mr Child såg alltid till att hon skötte sig. Var inte de hemma var det deras städerska Miss Sampson som kollade upp på henne. Hennes föräldrar ville att hon skulle ha toppbetyg, och det hade hon. Chantelle hade A i alla ämnen. Det var inte många som hade det på skolan. Lärarna älskade henne, för att hon var så kreativ, smart och gullig. Hon hade aldrig fått kvarsittning eller gjort något dumt. Lärarna pressade henne också, de tyckte att hon skulle gå på något av de bästa collegen i hela USA bara för att hon hade möjligheten. Men ju längre tid som gick i skolan tröttnade hon bara. Ibland kände hon för att hoppa av skolan. Men hennes föräldrar skulle aldrig tillåta det.

 

Justin gick i skolkorridoren efter nån lektion, antagligen Engelska. Han hade inte koncentrerat sig så mycket. Justin hade känt sig helt off under den veckan. Det var som att allt liv bara slocknat. Inte ens hans bästa vänner kunde muntra upp honom.. Han hade börjat fundera mer och mer på sin framtid. Han ville bli stor i hela världen. Han ville vara känd, göra saker för andra. Om han berättade det för någon skulle de skratta åt honom. Hans föräldrar tyckte att han oftast var hopplös. Han skötte inte sina läxor ordentligt, ibland skolkade han, han festade varje helg, drack och hade använt droger någon gång. Han var trött på det och ville visa för alla att han visst kunde göra saker och ting rätt. Justin orkade bara inte ta tag i det nu..

"Vad har vi för lektion nu?" frågade Justin Chaz.

"Engelska." Justin skrattade för sig själv. De hade visst varit en annan lektion innan. Han bestämde sig för att skärpa till sig från och med då.

 

"Jag är rädd att vissa av er inte kommer kunna gå på college om ni inte förbättrar era betyg drastiskt." sa deras lärare Mr. Brown. Han tittade bekymrat över klassen. "Det är erat sista skolår på high school. Om tre månader ska ni välja college. Det är väldigt viktigt för er om ni vill bli något som ni tjänar bra på."

 Justin visste att hans betyg...sög. Det oroade honom lite. Men han hade lovat att skärpa till sig. Mr. Brown fortsatte prata allvarligt.

"Jag vet inte riktigt vad vi ska göra åt det här problemet än.." Han rynkade ögonbrynen. "Men jag lovar att jag ska försöka hjälpa er så gott det bara går", sa han bestämt.

 

 Chantelle fattade inte hur man inte kunde vara godkänd i enkla ämnen som engelska och matte. Hon satt på engelska lektionen och väntade på att de skulle sluta och äntligen få äta lunch. Men Mr. Brown gav eleverna ett oförberett prov. När hon fick häftet stod det 'kända författare'. De hade jobbat med det terminen innan, och hon kom ihåg nästan allt. Hon hörde hur alla andra började sucka och säga att de inte fattade första frågan. Chantelle himlade med ögonen och började skriva på en gång.

 

När de haft sista lektionen för dagen och Chantelle tog sin väska från skåpet kom Mr. Brown gående mot henne. 

"Chantelle, kan jag få tala en liten stund med dig?" Chantelle tittade förvånat på Mr. Brown.

"Javisst, Mr. Brown." svarade hon och funderade på om hon gjort något fel. Hon kunde inte komma på något. De gick till hans klassrum och han satte sig bakom katedern.

"Du behöver inte vara orolig, dina betyg är perfekta och du sköter dig utmärkt." Chantelle pustade ut. "Det jag pratade om tidigare idag, på engelska lektionen om de andras betyg däremot...." Chantelle nickade förvirrat. "Jag skulle behöva din hjälp."

"Vad kan jag hjälpa dig med?" frågade hon fortfarande lite förvirrad.

"Jag tror inte att jag ensam kommer kunna hjälpa dem att få bättre betyg, därför har jag frågat de elever med högst betyg att hjälpa mig. Jag vill att du blir en 'extra lärare' eller mentor åt en elev." Chantelle funderade.

"Tänk om det påverkar mina betyg?" frågade hon. I själva verket var hon inte ett dugg sugen på att hjälpa någon annan. Hon hade eget att tänka på! Å andra sidan ville hon hjälpa Mr. Brown.

"Jag kan försäkra er att jag kommer se till att det inte händer."

"Vem ska jag hjälpa i så fall?" frågade hon Mr. Brown.

"Han har väldigt mycket att jobba på i skolan, det är därför jag vill att du får uppdraget att hjälpa honom, jag litar på dig, Chantelle. Det är Justin Bieber."

 

Justin var påväg hem. Han var sur men glad på samma gång. Mr. Brown hade pratat med honom efter sista lektionen. Han tyckte att han skulle få en extra lärare. Han var faktiskt inte dum i huvudet! Men sen tänkte han att han lovade sig själv att bli bättre. Han hade alltså gått med på det. Men tanken att sitta efter skolan och plugga var inte ett dugg lockande! Han suckade. Men han behövde det. Justin skulle få bättre betyg.

I det här kapitlet kommer ni bara få lära känna karaktärerna lite!

jag ska dra ut på allt så gott jag bara kan, endast för att reta er ;)

säg gärna vad ni tycker sen!

 

 Chantelle kände sig inte redo för den här skoldagen. Den var som alla andra dagar, hon var aldrig redo. Hon stod framför spegeln och tittade på sig själv kritiskt. Hon såg ingen skönhet alls. Håret som folk suckade av avundsjuka för hängde i lockar som ramade in hennes ansikte. Hon hade inget smink på sig förutom lite läppglans. Chantelle's föräldrar tyckte inte om smink. De tyckte att det gjorde personen falsk, och att vara falsk var att ljuga för sig själv och andra. Lögnare var inte omtyckta. Chantelle's föräldrar Madison Child och Aldren Child var väldigt strikta om saker och ting i livet. De hade väldigt många regler. Men Chantelle skulle aldrig ens tänka tanken att bryta en enda av de reglerna. Hon hade hög respekt för sina föräldrar. Dessutom älskade hon dem, hon skulle inte vilja såra dem.

 Chantelle var enda barnet, och ibland kände hon sig riktigt ensam. Det var svårt att ta sig igenom livet utan att ha någon vid sin sida hemma. Hon skulle aldrig våga prata med sina föräldrar om sina innersta tankar. Det skulle bara bli fel.

 Chantelle suckade, och tog sin väska bredvid den enorma sängen. Hennes föräldrar jobbade mycket och de hade mycket pengar. Inte för att hon hade nytta av det. Visst, ibland var det kul att ha nya och uppdaterade saker, men hon ville inte stå ut genom att gå med märkeskläder. Om någon visste hur många märkessaker hon hade skulle alla vilja bli vän med henne för pengarnas skull - det hade hennes föräldrar sagt. Tack och lov accepterade de Molly och de tyckte om henne. Molly var väluppfostrad, hade också ett fint hem och trevliga föräldrar. Det var tur att Madison och Aldren inte visste att när Molly kunde släppa loss ordentligt om hon ville. Men i närheten av Chantelle's föräldrar var det bara att sitta rak i ryggen.

 Chantelle tog en snabb titt på klockan, och hon hade gott om tid innan skolan började. Oftast tyckte hon att hon hade för mycket tid över, hon hade ingenting att göra. Men Chantelle bestämde sig för att vara lite tidig. Hon sprang snabbt nerför trappan och gick till skolan som var ganska nära. Det var sen vår, och snart var sommaren framme igen. Solen lyste tappert mellan molnen som bildats på himlen. Det var en fin dag, blommorna hade slagit ut ordentligt, och det var mycket grönska. När Chantelle närmade sig skolan kom en skolbuss och stannade vid parkeringen. Ett gäng killar hoppade ut och boxade på varandra.

"Sköt er nu, killar!" ropade busschauffören till dem strängt. De verkade absolut inte höra på utan hoppade på varandra och skrattade barnsligt. De var populära på skolan, allihopa. De var sistaårsklassare precis som Chantelle, så de som precis börjat på skolan var nästan rädda för dem. Chantelle fnös för sig själv. Hon hade ingen respekt för någon utav dem. Hon visste att en hette Nate Fair, en annan Justin Bieber och nån annan Chris Ross. Man kunde lätt erkänna att alla var vrålsnygga, men de hade lika mycket IQ som en guldfisk. Det såg i alla fall ut så. 

 Chantelle var fast i sina egna tankar, och märkte inte att gänget kom från vänster och nån stötte till hennes revben. Hon kved till tyst.

"Shit, sorryyy!" sa någon snabbt och hon tittade upp. I en sekund tittade hon upp i de vackraste ögonen hon någonsin sett. Sen vaknade hon upp ur sin trans och alla var borta. Killgänget skrattade åt händelsen och hon rodnade djupt Inte för att det var hennes fel, men..

 "Hey, Chan!" ropade någon bakom henne. Hon vände sig om och såg Molly komma springandes mot henne. Chantelle fick ett stort leende på läpparna och kramade om Molly. 

"Hej Molly." Molly började gå och Chantelle följde efter.

 

 "Hey, Justin, är du döv eller?" Justin tittade förvånat på personen som försökt kommunicera med honom. Det var Chris. "Anyways, jag sa att på lördag är det fest hos Lissie igen. Kan du eller?" Justin funderade. Det hade inte gått så bra med Lissie sist de träffades. De hade hånglat på några fester, men hon fattade inte att han gjorde det med andra också. Hon trodde att de var seriösa, att de var typ...tillsammans. Han rös. Nej, det kanske inte var så bra att gå dit. Justin ville inte riskera att träffa henne igen. Hon hade förtusan gett honom en örfil! Aoch, liksom.

"Haha, nej, jag stannar nog hemma..." Ett 'ooohhhhh' gick runt bordet och Justin flinade.

"Ey, vadå, ska du sitta hemma och dricka té med din familj elle?" frågade Chris och tittade på honom med en ' vem är du & vart kommer du ifrån ' blick.

"Men jag pallar inte med alla girls just nu, alla bara taffsar hela tiden, jag pallar inte bara." sa Justin och suckade.

"Sen när vill du inte att de ska dregla efter dig?" frågade Nate. Justin ryckte på axlarna. Ärligt talat visste han inte alls. Han var trött på allt i livet. Inte ens en het chick kunde muntra upp honom.

"Jag pallar inte", blev hans svar igen.

Chris himlade med ögonen.

"Jag tar gärna över din plats!" Alla andra nickade och boxade Justin på axeln.

"Ey, lugna er boys! Ni kommer säkert få åtminstone en puss", retades Justin. Med den kommentaren blev han attackerad. Han bara skrattade.

 

Justin Bieber är en populär kille på skolan MidMeadow high school i Georgia. Han är 18 år och hög på livet. Trots sin ålder har han upplevt mycket i sitt liv. Hans föräldrar är upptagna för att de jobbar nästan dygnet runt och det leder till att han har fritid och möjligheter att göra vad han vill. Han har antagligen strulat med alla tjejer på hela skolan och dejtat minst hälften. Livet börjar bli tråkigt trots att det knappt börjat.
Han har hemligheter, önskningar om att bli en stjärna. Men det är något han aldrig skulle erkänna för någon än sig själv.. Justins röst är fantastisk - men ingen vet om det.

Chantelle Child är en tjej som är vacker, snäll och rolig. Hon är 18 år och blyg. Om hon ville skulle hon lätt kunna bli en modell. Hon har brunt långt hår, ett perfekt leende med perfekta tänder, bruna ögon, fina kindben och en kropp att dö för. Men hon gömmer allt det. Hon skulle få vemsomhelst på skolan, ändå har hon aldrig blivit kysst förutom på lekar som truth or dare. Hon är oskuld och rädd för att släppa ut sina vingar att flyga. Hon vågar inte ta steget att låta in någon i hennes hjärta, hon är rädd för att bli sårad.. Tjejerna fryser ut henne för att hon har det utseendet - och de vet det. Hon har en barndomsvän, Molly Stanley, som alltid finns där. Utan henne skulle hon inte orka livet.
Chantelle's föräldrar låter henne inte göra någonting. De säger att folk gör saker bara för att krossa deras hjärtan. Hon måste vara rädd om sig själv och sin kropp. De här orden är inprintade i Chantelle's hjärna, och hon lyder allt de säger.

Men vad händer när oskyldigheten möter passionen? Kan de två fungera tillsammans? Eller tippar allt över?
Justin vill ha nytt, Chantelle vill också ha nytt. Kan de dra nytta av varandra?